Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Käte Hamburger: Hölderlin-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖLDERLIN-MINNET
— synes ha vilat över denna kvinnogestalt.
Diotima kallade han henne, och detta
platoniska namn gav han den ädla hjältinnan i
Hyperion i den slutgiltiga redaktionen av
denna roman, som nu under Susanne
Gon-tards ständiga deltagande fördes till sin
fulländning. Det var Hölderlins "själfulla dagar"
som nu började, ett djupt och stilla liv i den
gemensamma hängivenheten till skönhetens
och sanningens ideal och adlat av deras
hjärtans renhet. Den stilla och rena frid som
måste ha präglat denna kärlek blir synlig och
åskådlig i den vackra bilden som Hölderlin
formar i den stora elegien "Menons Klage
um Diotima":
Aber wir, zufrieden gesellt. wie die liebenden
Schwäne,
Wenn sie ruhen am See, oder auf Wellen gewiegt,
Niedersehn in die Wasser, wo silberne Wolken sich
spiegeln,
Und ätherisches Blau unter den Schiffenden wallt,
So auf Erden wandelten wir ...
Man vet att någon lycklig lott inte beskärdes
denna ädla diktarkärlek. Susanne Gontard
hörde inte till dem som lämna sina plikter
för egen lyckas skull. En gång i Hölderlins
liv hade idealet blivit till verklighet; från och
med nu blev klyftan mellan dem allt större och
ödesdigrare. Efter avskedet från Diotima kom
hans djupaste diktningar till, men hans liv
överskuggades alltmer av den dödliga
ensamhetens mörker.
Aber ahnd’ ich es nicht? Wehe von dir, von dir,
Schutzgeist! ferne von dir spielen zerreissend bald
Alle Geister des Todes
Auf den Saiten des Herzens mir.
("Der Absehied")
Efter att ha lämnat huset Gontard i slutet av
1798 vistades han en tid i Homburg nära
Frankfurt, där en trogen vän, Isaak Sinclair,
tog hand om honom. Här arbetade Hölderlin
FRIEDRICH HÖLDERLIN
Pastell av F. C. Hiemer 1792. Schiller
Nationalmuseum, Marbach.
framför allt på sin enda dramatiska diktning,
Empedokles, och översatte Sophokles’ Ödipus
och Antigone. Men denna andens fritid var
kort. Han måste åter ta på sig trältjänstens
ok, i Schweiz, i Stuttgart och till sist i
Bordeaux. Och det var där hans öde drabbade
honom. Han lämnade Bordeaux i juni 1802,
vandrade i sommarhetten till fots genom
Sydfrankrike och anlände en dag till modern i
Nürtingen — sinnessjuk. Med fruktansvärd
symbolik hade hans ensamhets öde gått i
fullbordan. En levande bland levande uteslöts han
dock från sina medmänniskor. I en
uppskakande dikt från början av vansinnets tid lever
ännu medvetandet om den begynnande
vinternatten i vilken hans ande inträtt, som nyss
ännu andats i sommardagens ljus och färg:
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
