Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Knut Hagberg: Churchill som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAGBERG
CHURCHILL SOM DIKTARE
Winston Churchill berättar i sin
självbiografi "My Early Life" hur han i Bangalore
vintern 1897—98 skrev sin första bok, det
mycket talangfullt skrivna, stora
krigsreportaget "The Malakand Field Force".
"Sedan jag väl skaffat mig vanan att skriva,
slog jag mig på diktningen. Jag tänkte att jag
skulle göra ett försök med en roman. Jag fann
att det var ett mycket lättvindigare arbete
än den korrekta redogörelsen för fakta. Väl
börjad gick berättelsen framåt av sig själv.
Jag valde till ämne en revolt i någon imaginär
balkanstat eller sydamerikansk republik och
skildrade en liberal partiledares öden, vilken
kastar över ända en despotisk styrelse för att
själv bli uppslukad av en socialistrevolution.
Mina officerskamrater voro mycket roade av
historien allteftersom den utvecklades och
kommo med åtskilliga förslag för att stärka
det erotiska inslaget, vilka jag emellertid icke
var böjd att godtaga. Men där var gott om
krigiska och politiska förvecklingar,
interfolierade med så pass mycket filosofi som jag
kunde åstadkomma, det hela slutande med en
stor final med ett pansarskepp som forcerade
något slags Dardanellersund för att kuva den
upproriska huvudstaden. Romanen blev färdig
på omkring två månader. Den blev till slut
publicerad i Macmillan’s Magazine under
titeln ’Savrola’ och blev efteråt omtryckt i
åtskilliga upplagor; allt i allt inbragte den mig
under loppet av några år omkring 700 pund.
Jag har konsekvent besvurit mina vänner att
avstå från att läsa den."
Man kan förstå, att Churchill på äldre dagar
icke varit så angelägen om att bli bedömd
efter denna bok. "Savrola" är icke något
litterärt mästerverk. Den som läser boken blir
genast på det klara med, att Winston Churchill
näppeligen skulle ha haft någon framtid som
diktare. Vad som fattades honom var
gestalt-skapande fantasi. Alla figurerna i "Savrola"
äro marionetter. Icke heller tala de naturligt,
fastän det händer att de hålla bra tal. Den
tjuguettårige Disraelis debutroman "Vivian
Grey" är en mognare och kunnigare bok än
den tjugutreårige Churchills "Savrola".
Och likväl läser man "Savrola" med det
allra största intresse. Det beror naturligtvis
därpå, att den lämnar många och viktiga
upplysningar om den unge Churchill, om hans
tankar och känslor. Visserligen äro alla Churchills
böcker i hög grad präglade av författarens
personlighet. Det ligger en riktig iakttagelse
bakom lörd Balfours satiriska omdöme om
"The World Crisis": "Winston’s brilliant
Auto-biography, disguised as a history of the
uni-verse." Men man kommer honom aldrig så
nära som i "Savrola", där han ingenting har
att förklara eller försvara. Där röjer han utan
bitankar vad han menar om världen.
Om handlingen i romanen kan man fatta
sig kort. I republiken Laurania regerar med
järnhand presidenten Antonio Molara. Man
fäster sig vid att Churchill tydligen redan vid
806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
