Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som ingen vågade sig på under diktarens
livstid men som på Intiman visade sig ytterst
spelbar oeh blev en stor publiksuccé trots att
kritiken förhöll sig syrlig och avvisande.
Samtida utländsk dramatik introducerades
frikostigt av den kringsynte och beläste
teaterchefen: Maeterlinck, Porto-Riche, Galsworthy,
Schnitzler, Wolff, för att nu bara ta några namn
ur högen. Under den sista tiden kom ett par
märkliga ryska nyheter, Ossip Dymows "Nju"
och Leonid Andrejews "Professor Storytzin".
Från grannländerna lägger man märke till
författarnamn som Hans Aanrud, Holger
Drachmann, Sven Lange, Vilhelm Krag, Einar
Christiansen och Mikael Lybeck. De svenska
dramatikerna hade här ett ständigt gästfritt hem:
Tor Hedbergs "Karlavagnen", Ernst Didrings
"Segergudinnan", Nils Wilhelm Lundhs
"Ljunghuset", Ejnar Smiths "Erlingsnäs" — mycket
av detta är väl bara namn för sena tiders
barn.
Ett stort antal skåde-spelargestalter och
rollprestationer passerar revy. Här stod Gustaf
Fredrikson och Oscar Bæckström för sista
gången på scenen och mot slutet vann Edvin
Adolphson här sina första verkliga framgångar
inför en större publik. Författaren ger
fängslande och sakkunniga inblickar i de olika
skådespelarnas sätt att arbeta och ett utsökt
bildmaterial ger möjlighet till en mera konkret
uppfattning av det som aldrig går att återkalla
till liv. Där är Bæckströms frodige Herman
von Bremen i "Den politiske kannstöparen"
eller Argan i "Den inbillningssjuke" — båda
utarbetade med hjärtevarm humor och sann
mänsklig förståelse. Lars Hanson återvänder
efter sina år i Helsingfors — och Sverige har
fått en ny stor skådespelare; rollporträtten ger
en god föreställning om hans register redan
i unga år: den lömska, giftiga reptilnaturen
bakom den servila inställsamheten hos
kammartjänaren André Peterberg, ögonens
vittnesbörd om hård viljekraft och det onda, cyniska
leendet hos Richard III, det kusligt
degenererade draget hos Christian VII i
"Stövlett-Kathrine", det hålögda missnöjet hos Öländer
i "Ett resande teatersällskap". Rune Carlstens
spattigt senile ädling i "Den röde André",
Edith Erastoffs fanatiskt vitglödande unga
studentska i nihilistpjäsen "Attentatet".
Porträttet av den sistnämnda tillhör det mest
levande och fascinerande i boken — finns det
intet hopp för en senare generation att få se
denna benådade konstnärinna på scenen?
Man får följa hur den lågmälta, psykologiskt
nyanserade spelstil som Intima teatern
eftersträvade så småningom fördes fram till seger
hos kritik och publik. Man får uppleva de
första vågorna av reinhardtentusiasm. De ledde
ibland till något egendomliga konsekvenser,
som då Mauritz Stiller genomdrev
byggandet av ett stenhus p;° scenen i Strindbergs
"Oväder". Det är en av de få gånger Stiller
överhuvudtaget nämns och detta sker
regelbundet i en överlägsen, hånfullt ironisk ton, vilket
i någon mån stöter läsaren; hade det varit
alldeles omöjligt att ge en föreställning om att det
dock är frågan om en av stormännen i svensk
regikonst?
Intiman tog ett värdigt avsked genom att
framföra en ny stor svensk dramatiker: Pär
Lagerkvist med "Himlens hemlighet". Den
premiären blev till en vattendelare mellan
gammalt och nytt — beskrivningen för
tankarna till uruppförandet av Victor Hugos
"Hernani".
Det är med ganska egendomliga känslor
man läser Gustaf Collijns vackra och rika bok
i en tid då Sveriges huvudstad ställer summa
summarum fyra teatrar till den allvarliga
dramatikens förfogande. Nog vet jag
åtminstone en som inte på länge kommer att kunna
gå förbi Engelbrektsplan utan att sända en
saknadens tanke upp mot det hus som hyser
biografen Aveny. Helge åkerhielm
En officers memoarer
Erland Mossberg: Minnen från tre krig och
från krig i fred. Bonniers 1943.
16:—.
Officerare i neutrala länder får i allmänhet
inte uppleva krigen så intensivt, som det har
varit överste Mossberg förunnat. Som
trettioårig löjtnant vid Jämtlands fältjägare fick han
svenska och brittiska myndigheters tillstånd att
under boerkriget följa den brittiska armén, och
han förstod att på allra bästa sätt profitera av
detta sällsynta tillfälle till militära studier. Dessa
underlättades, sedan marskalk Roberts hade
förlänat honom en militärattachés privilegier. Tio
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
