Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Stina Aronson: Den andra flickan. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STINA ARONSON
tomma. På stationen på andra sidan stod ett
tåg inne, ett malmtåg med två lok och fyrtio
nersnöade tippvagnar.
Sorlet vaknade i ett slag i det stora huset.
Som vanligt om morgnarna hade det en hes
underton av strilet i de många kranarna och
av ångan, som väste i värmeledningsrören. En
stund senare hördes psalmsång ifrån
samlingssalen.
Ett ansikte tittade i dörren till
isoleringsrummet och Asta viskade till det:
— Lever hon därute?
Och den andra flickan pekade från sitt håll
på dörren och frågade med en stum blick:
lever hon därinne? Ty hon kunde inte förmå
sig att försöka tala svenska, hon kände sig
bara olycklig och ensam av det.
Nattsköterskan och avdelningssköterskan avlöste varann
och nattsköterskan avgav sin rapport. De stod
och resonerade ett par minuter och talade
sinsemellan om att de moribunda tycktes hålla liv
i varann.
— Hur länge ska detta fortgå? sade de.
Båda väntade ohöljt på slutet. Sen tassade
nattsköterskan bort i sina tofflor och var
osynlig hela dagen.
Så gick det vanligen till, men denna
morgon var det annorlunda. Det hade blåst upp
på nytt, och natten hade varit full av läten,
dunsar och vinanden och iblad ett ljud, som
liknade gnället av trissor på korkmatta.
När sköterskan kom in med Astas
tvättvatten for dörren ur handen på henne och
slog upp. Dagsljus flödade in i rummet.
Utanför låg korridoren tom och nyvaskad.
Perspektivet var så främmande, så oväntat fritt,
att det gjorde intryck av ett stup. De gråa
skärmarna var bortflyttade. Och på den fläck
där den andra flickans säng hade stått möttes
ljuset från korridorfönstret och dunklet
inifrån rummet i en plötslig dallring.
Flickan hade rest sig upp i sittande
ställning. Om hon vaknade och kände sig lätt
brukade hon det. Läpparna skildes och drog
en häpen suck. Hon såg stort och klarvaket
framför sig. Men hon frågade ingenting.
Hennes blomansikte smålog mot dagern i
rummet, mot vinddraget som for vidare, mot
korkmattans gröna väg, mot den vitklädda
sköterskan. Sen sjönk hon bakåt och hamnade
fridfullt på kudden.
Sköterskan ställde ner fatet på golvet och
drog kvickt igen om sig. Vad hon i första
ögonblicket tänkte var, att nu borde den röda
filten och sängkläderna hinna bäras ner i
maskinrummet och ugnas tillsammans med den
andra flickans grejor.
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
