Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Åke Gustafsson: Livsgnistan. Med utkast till ett litterärt program - Utvecklingen - Livet på andra planeter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVSGNISTAN
vara en avbild av den som existerade för
hundratals millioner år sedan? Biologerna
brukar säga att det enklaste är det äldsta.
Redan för mer än femtio år sen hävdade den
schweiziske forskaren Nägeli i stället att det
enklaste är det yngsta. Han tänkte sig en
upprepad uralstring: livsfröna utvecklades i vissa
riktningar ooh ursprungsformerna gick
därefter under. Nya livsfrön uppstod efter hand
och riktade in sin utveckling, ofta åt annat
håll, för att sedan dö. Och så har det pågått
sedan tidernas begynnelse. Det enklaste är det
yngsta!
Därmed må vara hur som helst. Men om vi
förutsätter att en uralstring inträffar i olika
miljöer gång på gång, måste vi också anta att
en serie nya utvecklingslinjer ständigt
uppstår, delvis oberoende av varandra, delvis
flätade ihop. Vissa av dem slutar i
återvändsgränder, som fallet säkerligen var med
skräcködlornas linje under jordens medeltid, vissa
har fortsatt fram till de högsta växterna, till
de högsta däggdjuren, till människan, vissa
har ännu inte nått sitt mål, kanske når de om
millioner år långt förbi människan och famnar
upp emot stjärnorna.
Detta resultat gör rent hus med kvarlevorna
av en uppfattning som själve Darwin hyste.
För honom var människan visserligen icke det
slutgiltiga målet men i varje fall ett toppskott
på stamträdet. Nägeli antog däremot att flera
parallella stamträd uppstått under tidernas
lopp och alltjämt uppstår. Målet för
utvecklingen (om det nu finns ett sådant) behöver ej
nödvändigt nås genom människan. Människan
kan kanske jämföras med skräcködlorna:
någonting som är till en liten tid men sedan
går under utan att alstra något högre.
Vi vet en hel del om hur arterna förändras.
Vi vet att det oupphörligt inträffar korsningar
i naturen, att kromosomtal och
kromosomstruktur hastigt förändras och att arvsanlagen
byggs om. Dessa processer samverkar till att
göra arterna till dynamiska och icke statiska
enheter. Vissa arter har en förbluffande
livskraft och mångformighet, medan andra
visserligen uppstår men dör ut efter ett
dagsländeliv. Mångformigheten är sannolikt en
förutsättning för livskraften; ju heterogenare en
art desto flera miljöer kan den erövra
(Tures-son).
Slutsatsen blir den att vi måste godta
utvecklingen som en förträfflig arbetshypotes
men samtidigt att människan blott är toppen
på en utvecklingslinje och att många sådana
kommit till och kanske alltjämt uppstår.
LIVET PÅ ANDRA
PLANETER
Tanken om en upprepad uralstring kräver
som följdsats att liv måste finnas överallt i
världsrymden där den rätta jordmånen
existerar. Det borde myllra av liv i Vintergatans
alla solsystem. Finns det då betingelser för
högre liv utanför jorden?
Den väldiga atmosfären på Venus
omöjliggör varje försök att undersöka planetens yta.
Huvudbeståndsdelen i atmosfären är kolsyra.
Enbart de övre skikten innehåller tiotusen
gånger så mycket som hela jordatmosfären.
Syrgas förekommer nästan inte alls, åtminstone
ej i de övre lagren, och även vattenångan är
sällsynt. Högre former av liv kan därför
knappt förekomma, väl däremot alger och
sådana bakterieliknande organismer som med
solstrålarnas energi eller genom tillförsel av
energi från kemiska processer bygger upp
högorganiska ämnen ur kolsyra och vatten. De
små mängder syrgas som behövs för
förbränningen av dessa ämnen står sannolikt till buds
och bildas i varje fall vid kolhydratsyntesen.
Den gåtfulla och fientliga Mars saknar
troligen allt högre liv. I motsats till Venus har
den en alltför tunn atmosfär. Dess syrgashalt
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
