Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Giovanni Verga: Den Helige Josefs åsna. Novell. Översättning från italienskan av Karin de Laval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGE JOSEFS ÅSNA
derå om priset igen, smög hon sig försiktigt
närmare med händerna knäppta under schalen.
— Tala inte om det, skrek compare Neli och
sprang sin väg. Jag vill inte höra talas om
den här saken vidare ...
— Om du inte vill ha den, så låt bli, svarade
ägaren. Tar inte han den, så gör någon annan
det. "Det är synd om den som inte har något
kvar att sälja efter marknaden", som ordspråket
säger.
— För tusan, du kan väl höra vad jag säger,
skrek vännen. Jag kan väl få prata smörja, jag
med?
Han sprang efter compare Neli och drog
honom i rocken. Så gick han tillbaka och
viskade ett par ord i örat på ägaren, som
prompt ville gå hem med den lilla åsnan. Han
lade armarna om halsen på honom och viskade:
— Hör du, fem lire mer eller mindre, vad
spelar det för roll? Det är inte alla dar man
hittar någon som är så dum som han där och
vill köpa åsnan, som faktiskt inte är värd ett
dyft.
Han viskade också något i kvinnans öra, för
att övertala henne. Men hon ryckte bara på
axlarna och svarade med hotfull uppsyn:
— Den saken sköter min man. Sånt där
lägger jag mig inte i. Men om han låter dig
få den billigare än fyrtio lire, så är han en
får-skalle, det är säkert det. Den kostar oss mera.
— Jag var väl galen i morse som bjöd
trettiofem lire för den, avbröt compare Neli.
Har han haft någon köpare till det priset
kanske? På hela marknaden finns det bara fyra
skabbiga gumsar kvar och så den Helige Josefs
åsna. Jag ger trettio lire för den, om du går
med på det?
— Säg ja, viskade hustrun till sin man med
tårar i ögonen. I kväll behöver vi inte köpa
någon mat, och Turiddu har fått feber nu igen.
Han måste ha medicin.
— För tusan, röt mannen. Om du inte
packar dig i väg, så får du smaka grimman ...
— Trettiotvå och en halv då, kör för det,
ropade vännen slutligen och ruskade honom i
kragen. Vi går halva vägen var. Vid alla
helgon, den här gången får det bli som jag
sagt, och jag vill inte ha ett glas vin en gång.
Ser ni då inte att solen har gått ned? Vad
väntar ni på, båda två?
Han ryckte grimman ur handen på ägaren,
medan compare Neli med en svordom drog
handen ur fickan och räckte honom sina
trettiofem lire utan att se på dem, med en min som
om man slitit hjärtat ur bröstet på honom.
Vännen gick litet avsides tillsammans med
hustrun för att räkna pengarna på en sten,
medan mannen sprang omkring på marknaden
och svor och ojade sig.
Hustrun skyndade efter honom och började
för andra gången långsamt räkna pengarna i
schaletten.
— Är det rätt? frågade hon.
— Ja, det är det. Lovad vare den Helige
Gaetanus. Nu går jag till apoteket.
— Nu lurade jag dem allt. Jag skulle ha gett
honom den för tjugu lire till och med. Åsnor
med den där färgen duger ingenting till.
Medan compare Neli drog åsnan efter sig
nerför backen sade han till vännen:
— Så sant Gud lever, så lurade jag honom
på affären. Färgen betyder ingenting. Titta,
compare, har du sett såna ben? Raka som
pelare. Den här åsnan är värd minst fyrtio
lire.
— Om jag inte hade varit med, så hade
det inte blivit något av, svarade vännen. Här
är två och en halv lire kvar som är dina, och
om du har lust, så går vi och dricker en skål
för åsnans välgång.
Nu gällde det för den lilla åsnan att ligga
i ordentligt och försöka göra skäl för de
trettiotvå och en halv lire som den kostat. Den
travade villigt efter compare Neli och försökte
nafsa honom i rocken, på skämt, nästan som
575
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
