Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Peter med sig i en konfektbutik och frågar
honom vad han önskar. Peter svarar utan
betänkande : "Att bli författare." Därmed förenar han
sig med en talrik och snabbt växande skara
människor av skilda ålders- och samhällsklasser
i våra dagars Sverige. Och varför skulle inte
folk drömma om att bli författare? Alla vill vi
hävda oss, och går det inte praktiskt, så kanske
det kan gå intellektuellt och konstnärligt. Efter
läsningen av Bertil Schütts förstlingsbok vill
man inte, även om man kunde, förbjuda honom
att beträda författarbanan, bland annat därför
att hans bok faktiskt är ganska rolig.
Den förefaller att vara av övervägande
självbiografisk karaktär (författare brukar ju ganska
sällan till hjälte välja någon annan tonåring
än den de själva en gång har varit). Peter
befinner sig i puberteten och läsaren får alltså
några scener från sinnenas uppvaknande:
heterosexuella preludier, en kort onaniakt och ett
homosexuellt förförelseförsök. Som det ska vara,
alltså. Schütt kan nog inte sägas ha avvunnit
denna motivkrets några nya nyanser. Det vilar
till och med över Peters sexualscener trots en
naturlig upphetsning en lätt slöja av
romantisering och hans sexualdröm verkar att snarare
härstamma från en trettioårig surrealistisk poet
än från en trettonårig pojke.
Emellertid är "Förbjudet att beträda —" en
mycket ledigt skriven bok som har gott om
komiska scener och överhuvudtaget är
underhållande. Miljön är dessutom en smula ovanlig
i Sverige: Peters mor är judinna, hans far (av
tysk extraktion) är en person som har sett bättre
dagar men som blivit arbetare och slutligen
cigarrhandlare. I familjen har både raser och
samhällsklasser blandats och den har
obestridligen sina bisarra inslag. Särskilt på svenska
bondlandet verkar Peter exotisk och författaren
har kanske just i egenskap av till hälften
främling fångat på kornet den olidliga tyngd som
kan vila över en ordlös måltid i ett svenskt
bondkök. Det behövs sannerligen ett främmande
element för att dra upp den svenska
bondfamiljens medlemmar ur deras sura tystnadsträsk,
och det är också vad Peter gör. Men han blir
inte bättre tåld för det. Egentligen handlar boken
om ett ovanligt kraftigt utvecklat faderskomplex
som slutligen får sin fysiska utlösning, men hur
det nu är så blir man inte så intresserad av
huvudtemat. Fadern blir inte tillräckligt
ingående skildrad och Peter, som visserligen ut-
ifrån sett är en ganska besynnerlig pojke, är
i själva verket inte så originell eller så
intressant och — ännu viktigare —- inte särskilt
intensivt framställd.
Det vittnar därför om stilkänsla att Schütts
inställning till sin hjälte inte alls är patetisk och
själva behållningen av boken blir en allmänt
okonventionell ton och en ganska graciös
underhållning. Författarens styrka synes mig vara en
avgjord begåvning för det komiska. Hans humor
är diskret och osökt och den fördelar sig jämnt
över figurer och scener. Den komiska
människoskildringen är en genre som ju inte är alltför
vanlig hos oss. Kanske kommer Schütt att ge
den ett tillskott. Knut Jaensson
Kärlek under ockupation
Sven Bergström : Fjärran är havets rand.
Bonniers 1944. 8: 50.
De relativt få, realistiskt iscensatta, svenska
ockupationsromanerna under detta krig har
skrivits med ett trotsigt frihetspatos som bärande
motivering eller inspiration. När den unge Sven
Bergström nu i sin debutroman, "Fjärran är
havets rand", förlägger handlingen till det av
tyskar och italienare ockuperade Grekland sker
det från delvis andra utgångspunkter. I motsats
till sina föregångare är det ockupanterna och
inte de ockuperade som han ägnar det största
intresset; kampen mellan de tyska nazisterna
och de grekiska patrioterna ses (i enlighet med
framför allt Lawrence) övervägande som en
kamp mellan två människotyper: de
tvångsmekaniska och de vitala, levande. Det är denna
motsättning som utformas inom en samtidigt
personlig och tidstypisk kärlekshistorias ram.
De viktigaste yttre inflytandena (utom
tidstrycket!) som denne unge, begåvade författare
tydligen varit utsatt för, brottats med och
försökt smälta ihop är säkert typiska för många
i hans generation — nämligen den vitalism, som
i detta land främst bär Artur Lundkvists stämpel,
den amerikanska hårdkokthetens brutala
uppriktighet, samt den moderna filmen, där inåt
stympade och ofullgångna eller i varje fall
otillräckligt belysta människoöden sätts in i effektfullt
väloljade händelseförlopp. Dessa inflytanden är
dock djupast sett oförenliga, och man märker
också hur de utkämpar en inbördes kamp inom
706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
