Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Carl-Erik af Geijerstam: Träden. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-ERIK AF GEIJERSTAM
TRÄDEN
Morgonen gryr och tiden för anfall är inne.
Tittspringan öppnar sitt vassa öga
in mot den gröna skogen.
Handen lägger sig tungt över spaken,
slammer och ryck då kedjorna börja
sin krälande gång i jorden.
Med trubbig nos i tyngd mot marken
och träd med strykande löv gå förbi.
En sällsam ilning går genom blod och nerv,
men kort och tomt som en stöt
från ett fjärran elektriskt hjärta.
Ty från begynnelsen är allting kort och tomt
och intet genljud dröjer kvar.
Genom springan blir alla rörelser löjliga,
själva detta vidunders nos som jag inte ser,
den darrande kanonen och detta knatter
och denna sand som virvlar upp
och åter dessa vippande träd och dessa lövmassor
och solen som lyser, som lyser,
och dessa män som tvingas mot marken
som stapplar under tyngd,
en hjälm faller av,
det dånar ur motorn,
tittspringan är öppen,
jag ser det avbrända gräset och mullens skorv.
Vem låter mina ögon skåda dessa grässlänter,
dessa män och dessa virvlande grenar
knän och stapplande fötter,
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
