Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Jean A. Keim: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN A. KEIM
BREV FRÅN PARIS
Det kan inte bli tal om att i detta första
och korta brev från Paris komma med några
sensationella avslöjanden om det intellektuella
livet i det befriade Frankrike, på sin höjd kan
man försöka att beskriva den allmänna
atmosfären och rycka ut de mera lovande
faktorerna.
Sedan sex månader är Paris befriat, och
större delen av Frankrike har utrymts av
inkräktaren. Litteraturen och konsten, som
stått under ockupationsmaktens och
Vichyrege-ringens förmyndarskap, kan nu åter
manifestera sig utan tvång. Men de har blivit
besvikna, som bespetsade sig på publicerandet
av sensationella verk, författade i lönndom
och under tryck av tusende svårigheter, ty få
nya arbeten av iögonfallande värde har kommit
allmänheten till del. Skulden härför skall inte
vältras på författarna, som trots svårigheterna
delat sitt liv mellan sitt arbete och det aktiva
motståndet, utan på de materiella
levnadsomständigheterna i ett land ännu i krig,
utsuget av fienden.
Talrika författare deporterades till Tyskland
för att de ville säga vad de tänkte, andra fick
ge sitt liv för samma brott. Martyrlistan är
lång. Låt mig nämna St. Pol-Roux "Le
Magni-fique", den siste kvarlevande från
symbolismens tid, som redan 1940 fann döden på sitt
enstöringsställe i Camaret; den milde skalden
Max Jacob, vars roade ironi hade ett
djupgående inflytande på de samtida författarna,
led martyrdöden i interneringslägret för judar
i Drancy; den skarpsinnige kritikern och
initierade kännaren av europeisk litteratur
Benjamin Crémieux vilar i Tyskland, dit
våldsmakten fört honom. Jacques Decour blev
skjuten liksom så många andra mindre kända
patrioter, på vilka man inte ställde lika stora
förhoppningar. Han grundade den
underjordiska litterära tidskriften Les Lettres
Fran-qaises, som höll modet uppe hos de intellektuella
genom att mitt i allt oväsendet från de
rökelsetändande nazistbeundrarna föra de okuvligas
talan. Kaptenen i F. F. I., humanisten Jean
Prévost, som på många områden visat sig
vara en obestridlig talang, dog som soldat;
Antoine de Saint-Exupéry, som drog in med
en frisk fläkt i den franska romanlitteraturen
och som med så mycken kraft och skönhet
kunde ge uttryck åt allt det som flygkonsten
skänkt människorna, vände aldrig åter från en
flygraid, och man motser med spänning
publicerandet av hans sista, ännu outgivna verk.
Bristen på papper gör sig kraftigt gällande
och hindrar så gott som allt utgivande av
trycket; förlagen översvämmas av manuskript
för flera år framåt. Bland de sällsynta böcker,
som efter befrielsen kommit ut i marknaden,
kan man på sin höjd citera André Gides
"En-tretiens imaginaires" och "Aurélien" av Louis
Aragon. Den förstnämnda är ingenting annat
än en samling tidningsartiklar ur Figaro från
början av ockupationen, innan tidningen
förbjöds; författaren diskuterar på det vackra
språk, som är kännetecknande för honom, med
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
