Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bertil Malmberg: Dikter - 2. Något växer ur mörkret - 3. Fasan kryper ned i min bädd - 4. Mitt rum är ej längre i sitt hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
Men när jag rör det med handen,
stiger ett tonlöst rop.
— Det djävulska bländverket vacklar
och sjunker ihop.
Brister samman i tomhet
men finnes likväl.
Hemlig är månen.
— Orolig är min själ.
3
FASAN KRYPER NED I MIN BÄDD
Fasan kryper ned i min bädd
som ett barn till sin moder
naken, begiven på ostyrig lek
men iskall och blodlös
— liksom var det ett sprattlande lik
jag hade bredvid mig . . .
4
MITT RUM ÄR EJ LÄNGRE I SITT HUS
Mitt rum är ej längre
i sitt hus.
Vräkande, med gungande golv
seglar det ensamt
i molnig rymd.
— Buret av vad?
Drivande hän mot vad?
Ingen fjättrande tross,
intet ankares tyngd
höll det kvar på dess ort.
— Rummet kränger. Dörren slår upp
på sviktande gångjärn.
— Misericordia!
O mildaste hägring:
syster Asteria
snövit på tröskeln . . .
Bakom den vita:
avgrund och flygande natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
