Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
derna prövade fattigdomen i sex rum och kök
och en jungfrukammare innehållande två
jungfrur. — Elsa Nyblom fortsätter i "När hjärtat
var ungt" den krönika över flickungen Elsa
Blombergs och hyreskasernen Bahians
kombinerade öden, som hon så framgångsrikt
började med "Strängt personligt". — Och
Hella Wuolijoki skriver i "En skolflicka i
Dorpat", vilken är en översättning av första
delen i ett memoarverk på två volymer, om
hur det var att gå som ung flicka på Dorpats
gamla gator med hjärtat sprängfyllt av
förhoppningar och tvärsäker på att hela livet
låg öppet och att det bara berodde på henne
själv liur mycket hon kunde ta för sig. —
I denna skolflickstrio äro Amelie Posse och
Hella Wuolijoki äldst och i det närmaste
jämnåriga, och det var 1904 då Amelie Posse gifte
sig med Andreas Bjerre som Hella Murrik efter
mycket trassel med de ryska myndigheterna
fick tillstånd att flytta över till Helsingfors
universitet. Först några år senare var det som
Elsa Blomberg hade beslutat sig för
skåde-spelarbanan och for ut på sin första turné med
Greta Strindbergs sällskap.
Det är unga förhoppningsfulla hjärtan och
en ung förhoppningsfull ’tid som möta upp
i dessa memoarböcker. Amelie Posse trodde att
mänskligheten "enligt utvecklingens lag" just
höll på "att med stora steg gå framåt". Elsa
Blomberg trodde på en tid då kvinnan skulle
bli självständig och då det till och med skulle
erkännas att hon var en människa och inte
borde räknas in vare sig bland de mera
kostbara husdjuren (hustru, oxe eller åsna) eller
bland de ting som sortera under nöjes- eller
njutningsdetaljen (Wein, Weib und Gesang).
Och Hella Murrik trodde renhjärtat på att
Estland en gång skulle bli fritt och att även små
folk skulle få lov att vara folk och leva efter
sin egenart.
Inför dessa memoarböcker liksom inför alla
sådana kunna Ola Hanssons ord om vad det är
som dör med en människa rinna en i minnet,
... så mången inre värld,
så månget osett, aldrig anat rike,
men då det gäller Amelie Posse är det
närmast alla de yttre världar i vilka den unga
flickan förde en ambulerande tillvaro som
intressera. Det har tidigare anmärkts på att
Amelie Posse i sina böcker varit mindre saklig
och mindre objektiv än önskvärt, och då hon
nu lämnar ifrån sig de båda volymer, som göra
hennes långa memoarsvit komplett och fylla
igen hålet mellan "I begynnelsen var ljuset"
och "Den oförlikneliga fångenskapen" så
mycket som detta hål tydligtvis kommer att
fyllas, så säger hon i förordet att hon har
ansträngt sig "så samvetsgrant som det
överhuvudtaget står i människomakt att undvika
att lägga till eller ta ifrån något". Till den
ändan har hon tagit med ett fylligt urval av
brev och dagboksanteckningar, vilka, om de
citerats korrekt, göra dessa hennes sista böcker
till en kulturhistorisk märkvärdighet. Att vara
Arvid Posses sondotter och Gunnar
Wenner-bergs dotterdotter predestinerar för
märkvärdiga upplevelser. Nu voro väl de skånska
magnaterna i allmänhet inte fullt så exklusiva
som Arvid Posse, som alltid åkte extratåg och
i vars föreställningar det inte ingick att han
skulle kunna "beblanda sig med populasen"
i första klass, men det var ändå en mycket
glansfull värld som på det hållet öppnade sig
för den unga flickan. En helt annan tradition,
uppsvensk, uppsaliensisk, borgerlig och
religiös, representerades av den wennerbergska
familjen, och åter en tredje, radikal,
lundensisk och internationell av inflytandet från
Bengt Lidforss och bröderna Brandes. Genom
"moster" Ville Heise och familjen Emil
Poulsen infördes den unga Amelie dessutom i
danska konstnärs- och skådespelarkretsar, och
myllret av personer och miljöer blir stundtals
sådant att det mest av allt påminner om ett
hastigt roterande kalejdoskop. Det finns i
"Kring kunskapens träd" anekdotiskt
turnerade episoder och fina genrebilder. Det finns
praktstycken sådana som skildringen av den
vårfest i Uppsala, vilken gestaltades som en
uppsalastudenternas hyllning för Gunnar
Wennerberg, eller som farfars begravning med
extratåg från Stockholm till Charlottenlund
nere vid Ystad, Amelie i "smäck och gravör"
och farmor i en vagn överdragen med svart
kläde. Det finns sidor fylld" av höghet och
kraft som dem på vilka Amelie Posse skildrar
morfaderns död, och om vilka det kan sägas
att här har en mäniska vunnit sitt liv för evigt,
antingen man med detta "evigt" menar något
kvantitativt eller något kvalitativt eller något
som har med både kvantitet och kvalitet att
göra. Och "Kunskapens träd i blom" inne-
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
