Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Gunnar Ekelöf: Djävulspredikan. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR EKELÖF
Archaeopteryx! Vilket vackert namn!
Den kvittrar olyckligt.
Den kvittrar om sitt liv, vill flyga bort, har redan flugit
men kommer ibland av plikt eller vana tillbaka.
Jag smekte den redan som sten, den var sluten och drömde ensam.
Med tusenåriga slag slog stenhjärtat i ådrorna.
Kanske fanns det förstenade fåglar därinne.
I mitt ljus blev stenen levande fågel och flög sin väg.
Archaeopteryx!
Alltid blir någon liggande kvar, det är det hemska.
Fågeln är borta nu men säger sig vara kvar — för att skydda sig?
Hur kan den vara kvar? Den är inte kvar. Det är jag som är kvar.
Fågeln är fri. Det är jag som väntar.
Jag längtar till fågeln som flyger och flyger.
Själv blev jag bunden vid stenen, den forna stenen.
En natt väckte jag fågeln — den var hemma.
Den tiden hade fågeln klagat på att den inte kunde sova.
Vem kan sova!
Jag väckte den därför att mina tankar plågade mig.
Jag ville veta.
Fågeln säger sig flyga bort för att kunna göra mig så mycket större
glädje —
En diplomatisk frihetskamp!
Jag smekte en sten, jag blev en sten.
Jag blev sista biten i puzzlespelet,
biten som ingenstans passar, bilden hel mig förutan.
Alltid blir någonting över, hur man vänder sig.
Allting vänder sig i mig, allting förflyktigas.
Fågeln tog mina vingar
och skänkte dem åt ett annat ljus.
Det släcktes. Det blev mörkt.
Archaeopteryx! Archaeopteryx!
Jag trevade omkring mig, fick ingenting i händerna,
ingenting att minnas, ingenting att glömma . . .
— Glömma kan man bara i avgrundens hus.
— Inte när allt är avgrund.
— Är det natt eller dag?
— Det är natt.
— Vad lyktorna stirrar hårt!
— De håller vakt över stenarna.
376
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
