Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Sivar Arnér: Några sekunder. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄGRA SEKUNDER
"Jag såg Ingrid i Stockholm", har han också
sagt, innan. Han ville kanske inte va elak.
Skrattade inte förrän efteråt, när han kom på
vad han egentligen hade sagt. Filip ogillade,
näsborrarna darrade: på hans skiva är det
bara han som får va oförskämd. Staren tittade
först på mig, sen på Filip, för att Filip skulle
visa hur han borde bete sig.
Och jag — har tappat allt som jag hade på
gaffeln.
Just nu börjar de snacka om det där inne.
De menar det var på tiden att jag skaffade
mig nåt efter fngrid. Men att jag inte behövde
smussla, kalla det för min syster.
Smacket när dörren faller igen. Med den
röda sammetskanten. Om man inte kvickar sig,
så får man en smäll i ryggen. Av honom jag
mötte som gick in: glasögon och nåt randigt
grått.
Strumphållaren! Också för att mina ben är
så spinkiga. Och hjälper inte att jag är svettig,
den kasar ändå.
Han där borta med de stela ögonen, han som
också kommer ut!
Eller om Viola tänker skiljas. Anders inte
att lita på, inte när det gäller pengar, inte
troheten heller. Det finns inte mycket
förtrolighet mellan dem. Mer mellan henne och
mig.
Men hon får svårt, om hon gör det. Eksemet
hon har. Vill inte gärna börja på kontor igen.
Och mycket beroende av att ha sig en karl.
Ingrid — så många hon vill ha, där oppe.
En slåttermaskin. Att det skulle ta så lång tid,
innan jag begrep att hon var för bra för mig.
"Jag såg henne i Stockholm." Jag skulle ha
frågat honom var? Hur? Vem med? Hurdan
kappa? Lika blond än? Lika svajig över
höfterna? Likadan grop mitt under underläppens
mitt?
Ingrid!!
Men Johanna, han skulle bara flinat. Och
sen berättat det värre än det var.
Johanna — axelbred, högrest, långa ben,
svepande forehand, några timmqr om dan på
Fylgiakontoret, sen tennis och den där fru
Axvall.
"Har ni hört den senaste kållehistorien?"
"Ni." Men han menar "du, Filip".
När han samtidigt har velat hälla opp ett
nytt glas vin åt oss, flaskan stod bredvid
honom. Filip hejdade honom, handen på hans
arm, vi alla tysta. Så knackade han på
servitrisen: "Har fröken inte sett att vi har slut
i glasen?" Sån är Filip!
Hans hatt som ligger där borta. Tyroler, han
har satt dit en större fjäder än vanligt. Och
har lagt den på hyllan mitt fram.
Kan inte du, du lille, som står där borta ... ?
Viola ska nog säga: "Vad du börjar se ut!"
Jag skulle kanske inte bry mig om att möta
henne. Men det märks kanske också på henne,
nåt liknande. Och då är vi syskon på det viset
också.
"Men du kan tro, att du behöver inte gå än",
har Staren sagt. "Det är en halvtimme kvar.
Trettien minuter, noga räknat."
Beskäftig! När man står om dagarna och
trycker biljetter nere i luckan, då har man
reda på tågtiderna. Kan inte folk begripa att
man har reda på dem, och lita på en?! Man
har reda på dem bäst i hela stån. Som om det
hade vatt man som hade bestämt tidtabellen!
Och han vet, Staren också, att Filip bara vill
imponera på oss. Ändå säger han inte ifrån.
Filip har ensam tatt hand om matsedeln.
"Vad säger ni om biff à la Rydberg? Har ni
köttkuponger, så ni kan lämna?"
Bara Staren: "Mina är slut. Så kan du fiska
opp nån fisk åt mig?" Myste med hela breda
munnen, åt det han sa, han har alltid gummi
i kinderna. Och den stora blanka pannan.
Men varför ska jag va ursinnig på Filip
efteråt?! När jag inte hinner va det, när han
sitter med? Då hans små skratt, försonliga ord,
"bäste bror", tonfallen, och vänder sig till
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
