Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Robert Penn Warren: Hemingway. Översättning av Nils Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMINGWAY
linje kan vi kanske finna något i denna stil:
om nada ligger i botten på allt, så är den enda
verkligheten, den enda säkra kompensationen
i livet att mätta aptiten, tillgodose sinnena.
Överallt i Hemingways noveller och romaner
finner man sådana uttryck som detta ur "Green
Hills of Africa":
När jag tog min första hutt, dagens första, den
bästa som finns, och såg på den täta snårskogen som
vi passerade i mörkret, kände den svala nattvinden
och insöp Afrikas goda doft, var jag ogrumlat lycklig.
Det som oupphörligt väcker intresse i sådana
fraser är att lyckan — ett begrepp som vi
tradi-tionsmässigt sätter i samband med en
komplicerad sinnesstämning, med vissa uppfattningar
om sedliga förtjänster, prestationer etc. — här
helt enkelt identifieras med en rad behagliga
sensationer. Det omsorgsfulla avnjutandet av
sensationer är alltid det som betyder något.
Det intensiva medvetandet om sinnevärlden
är ju en av de saker som gjorde att
Hemingways tidigare arbeten verkade så friska och
rena, när man först stiftade bekantskap med
dem. Den omgivande naturen har aldrig
framställts på ett mera målande sätt, och hans enda
medtävlare på detta område inom den
amerikanska litteraturen torde vara William
Faulk-ner bland de moderna och Henry David
Thoreau bland de äldre. Amerikas ängar,
skogar, sjöar och forellfloder och Spaniens
torra, skulpturala berg framstår med en
häpnadsväckande åskådlighet, en åskådlighet som
inte beror på några blomsterrika
beskrivningar. Men det är inte bara landskapet som
sådant som är betydelsefullt: åtskilligt av
friskheten beror på urskiljandet av olika
sensationer: klafset av kallt vatten i skorna då man
har vadat över en bäck, den fräna doften av
torra salviabuskar, den "rena" doften av fett
och olja hos en artilleripjäs. Hemingways
uppskattning av och förmåga att framställa den
estetiska kvaliteten hos den fysiska världen är
en viktig sak, men framställningen av dessa
kvaliteter får en extra tillspetsning genom att
den fysiska världens skönhet blir en bakgrund
för ett mänskligt predikament, och själva
avnjutandet av skönheten blir helt enkelt ett slags
desperat, tillfällig kompensation för den
prekära situationen.
Detta omsorgsfulla avnjutande av sinnenas
värld når en höjdpunkt när det blir fråga om
dryckenskap och sexualitet. Spriten är
"jättedödaren", vapnet mot människans tanke på
nada. Ett sådant vapen är för övrigt även
könsnjutningen, dock så att när könsdriften får
karaktär av kärlek, sker det genom en process
som söker en mening i tillvaron snarare än
glömska av världens meningslöshet. När det
gäller sprit och kvinnor är den typiske
heming-wayske hjälten en man med plåtmage och
home-risk bravur i kärlekens konst. Och den typiska
situationen är kärlek i förening med någon
sprit mot en bakgrund av nada — en
civilisation som har gått i kras eller ett krig eller
döden — vilket vi möter i en eller annan form
i alla romanerna och i många av novellerna.
Vi får emellertid inte glömma att
försjunkandet i naturen, även när det gäller ren
alkoholism och sexualitet, är en medveten handling
och inte ett slumpartat tillfredsställande av en
drift. Detta framgår mycket tydligt av "Och
solen går sin gång", där man kan jämföra
å ena sidan Cohn, som är helt enkelt en
tanklös dilettant i sinnenas värld och bara tänker
på att roa sig, å andra sidan de invigda Jake
och Brett, som är medvetna om att nada
ligger på djupet av allt och vilkas utsvävningar
därför har en filosofisk innebörd. De invigda
i Hemingways värld förädlar tillfredsställandet
av driften till en kult och en konst.
Kulten av sinnesnjutningen övergår, som
redan antytts, mycket lätt i kulten av den sanna
kärleken, ty den typiska kärlekshistorien
framställs i första hand som en kult av
sensationerna. "Farväl till vapnen" behandlar utförligt
denna övergång. Även i kulten av den sanna
567
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
