Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. G. BjURSTRÖM
skrivit två romaner, "Le miracle de la rose"
och "Notre-Dame des fleurs", som emellertid
inte befinner sig i handeln på grund av sitt
"pornografiska" innehåll. "Les bonnes" är
därför hans första kontakt med en större
allmänhet. Det prisbelönta manuskriptet "Haute
sur-veillance" lär förutom ett försvar av
homosexualiteten och brottsligheten innehålla ett
förhärligande av S. S.-mentaliteten och
kommer antagligen att lika litet som de tidigare
romanerna sättas i den offentliga handeln.
Det är emellertid inte på grund av dessa
kuriösa och en aning oroande rykten som
Genet utmärker sig. "Les bonnes" talar tydligt
om den osedvanliga litterära begåvning han
besitter. Pjäsen hade premiär i våras på Jouvets
teater. Genet, som uppenbarligen önskar
skandalisera publiken, bör ha varit nöjd med de
åskådare som varje kväll visslade och upprört
försökte tysta ner skådespelarna. "Les bonnes"
är också ett "obehagligt stycke", vars
kvalmiga, perversa stämning dövar åskådaren som
en tung, alltför kraftig parfym. Men samtidigt,
vilken frestande vällukt.
De två tjänstflickorna, systrarna Claire och
Solange, lever i en blandning av fasa och
beundran för "Madame". Hon är den gudom de hatar
och ser upp till. Liksom trollkarlen tillintetgör
sin fiende genom att sticka nålar genom hans
bild, förgör de varje afton "frun" genom att
klädda i hennes frasande klänningar uppföra
ett skådespel där den ena av dem är "Madame"
och den andra spelar den förtryckta
kammarjungfrun som till sist gör uppror och efter en
stormande uppgörelse stryper sin matmor. I ett
svall av högtravande ord och välklingande
fraser hetsar de upp varandra till hysteri,
cere-moniösa smädelser forsar i pervers vällust.
Sällan har man tillfälle att höra en så
majestätiskt draperad prosa och ett så vackert språk,
trots innehållet.
Men Claire och Solange nöjer sig inte med
att in effigie hämnas på sin avgudade plågo-
ande. I ett anonymt brev har de angivit hennes
älskare för polisen, och nu lever de i fruktan
för att bli upptäckta. Verket måste fullbordas,
även "Madame" måste röjas ur vägen. Men
hon behöver bara komma in för att de skall
falla tillbaka i den vanliga ödmjuka, hängivna
attityden. De förvirras av hennes självklara
överlägsenhet, de beundrar och älskar henne
för hennes nedlåtenhet, och när frun ilar
i väg för att möta "herrn", som frigivits mot
borgen, finner Claire inte tillräckligt med
styrka eller sinnesnärvaro för att räcka henne
den förgiftade tekoppen. Det blir hon själv
som på nytt iförd fruns praktfullaste toalett
tar giftet och därmed fullbordar den
ställföreträdande magiska handlingen.
Mellan systrarna råder samma underliga
blandning av hat och kärlek, avundsjuka och
onaturlig ömhet som mellan dem och
"Madame", och när Solange räcker sin syster giftet
befriar hon sig från den besvärande och
förhatliga spegelbilden av sitt eget öde, en magisk
handling även den.
Trots de grumliga känslorna och det
perversa inslaget erhåller pjäsen genom sitt
fulländade språk en sorts poetisk renhet. Genet
tillhör inte vår "normala" värld, men den han
skildrar saknar inte skönhet, djävulens
frestande skönhet, som präglar redan detta hans
enda "presentabla" verk, som han för övrigt
lär fästa mycket liten vikt vid själv. Man kan
endast beklaga att han är en författare som
inte kan erhålla en större spridning.
"Les Bonnes" är inte teatersäsongens enda
"skandal". En av Paris’ mest ärevördiga scener,
Opéra-Comique, har varit skådeplatsen för ett
ystert, medryckande och, enligt någras mening,
ovärdigt upptåg, Francis Poulencs "Les
Ma-melles de Tiresias".
Av Apollinaires fars med samma namn,
skriven före första världskriget och uppförd
1917, har Poulenc gjort en strålande
opera-buffa. Själva historien om Thérèse som, trött
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
