Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
genom att i förbifarten ögna igenom några
artiklar i konversationslexika; sedan kunde
han med lätthet fabulera sig till resten. "Den
röda sfinxen" bär vältaligt vittnesbörd om den
saken. Lokalfärgen verkar övertygande, den
har han delvis till skänks, pittoreska detaljer
levererar hans outtömliga fantasi punktligt,
värjorna rasslar övertygande, budoarspringet
och sängknarret är återgivet med sann
sakkunskap. Värre blir det när sammanhanget kräver
införandet av någon historisk personlighet som
han inte vet något om. Sålunda skymtar i ett
kort avsnitt Gustav II Adolf. Dumas
framställer honom frejdigt som en raffinerad
blandning av gangster och vivor med en god portion
cynisk världsvisdom på bottnen. Jag kan inte
underlåta att citera några rader från
högstden-gamme till kardinalen:
Ni vet ju att jag är en smula hedning, ni får
därför inte förvåna er över det ogenerade sätt varpå jag
skriver till en kyrkans prelat.
Ni är en stor man, och mer än så, en ärans man,
och med er kan man resonera och göra upp affärer.
Låt oss alltså, om ni behagar, resonera om Frankrikes
och Sveriges affärer, men tillgodose bådas intressen.
Jag vill gärna förhandla med er, men inte med
andra...
Om detta passar er, min högt ärade
eminentis-simus, så sänd tillbaka till mig baron de Charnassé,
som tilltalar mig mycket fast han är litet melankolisk,
men följer han mig i kriget, så vore det väl fanken
om jag inte skulle kunna pigga upp lionom en smula
med hjälp av det ungerska vinet.
Eftersom jag skriver till en snillrik man, anbefaller
jag er inte åt Guds beskydd utan åt ert eget snilles,
och jag tecknar etc.
Men Dumas kan som sagt konsten att
fabulera. Man förlåter honom utan vidare hans
lättsinniga sätt att umgås med den historiska
sanningen, och det är omöjligt att undgå att
ryckas med av hans forsande svada. Goethe,
som sällsamt nog hade följt Dumas’ första
litterära försök med intresse, sökte i ett brev
dämma upp den unga naturkraften med
följande välvisa råd:
Akta er för att överdriva ert verksamhetsbegär. All
verksamhet utan vila slutar med andlig bankrutt...
Inbillningskraften måste foga sig efter konstens lagar
för att kunna förvandlas till poesi. Fantasi utan smak
är det förskräckligaste av allt.
Mycket sant och mycket snillrikt; men låt
oss vara tacksamma för att Dumas aldrig
gjorde sig omaket att undersöka om han hade
några förutsättningar att fullfölja den store
olympierns program! Staffan Andræ
KURIÖS TURIST
Jean-Franqois Regnard: Resa i Lappland.
Översatt och kommenterad av Paul-Erik
Öhman. Fahlcrantz & Gumælius
1947. 7: 50.
Jean-Francois Regnard hette en fransk
komediförfattare i slutet av 1600-talet, som
rätt länge hedrades med en viss ryktbarhet
och till och med uppnådde den synnerligen
postuma men tämligen oförtjänta äran att så
sent som 1825 ge anledning till en urpremiär
för Sverige på Kungl. Mindre Theatern i
Stockholm. Hans namn har redan bortfallit ur
franska handböcker av måttligt format, men
hans minne vårdas ännu med kärleksfullt
tålamod av ett fåtal forskare i "curiositas
natu-ralis". Ty denne Regnard hade i sin ungdom
gjort många resor, fallit offer för slavhandel
i Alger och fått audiens hos nordiska konungar.
På besök hos Karl XI — som kanske hade
mera sinne för humor än för franska poeter —
fick han det utmärkta rådet att besöka
Lappland. Han lydde det, seglade med
anmärkningsvärd snabbhet till Torneå, färdades oförtrutet
vidare till Torne träsk och gjorde under färden
lärorika iakttagelser, i synnerhet beträffande
lapparna. Han konstaterade bl. a. att dessa
alltid behåller sitt hår, "som i allmänhet är rött",
men beundrade i övrigt inte deras apparition,
ehuru han inte kunde undgå att fascineras av
det uppsnappade ryktet om deras erotiska
gästfrihet. Han återkom oskadd till Stockholm i
september 1681 "efter den märkligaste resa,
som någonsin företagits" — för att använda
hans egna enkla ord.
Femtio år senare publicerades hans
efterlämnade papper och bland dem "Voyage de
Laponie", som blev något av en best-seller.
Efter mer än tvåhundra år har den nu rönt
äran att bli översatt till svenska och
omsorgsfullt kommenterad. Det kan inte hjälpas att
boken förlorat det mesta av den charm den
otvivelaktigt hade för en nyfiken samtid. Det
sakliga innehållet — om lapparnas liv och
seder — är, vilket man tidigt upptäckt, i
förbluffande stor utsträckning stulet från
Schef-ferus’ "Lapponia" och inte så sällan vanställt
av Regnards egen ganska betydande fantasi
och allmänna ovederhäftighet. De personliga
tonfallen är få och inte uttryck för någon
särskilt originell — eller sympatisk —
personlighet. Den eleganta och spirituella stil, som
— förmodligen i överdrivna ordalag — prisats
även av sentida kännare av originalet, gör
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
