Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
"I Indien intet att se, allt att tolka." Och
Michaux arbetar virtuost som tolk för indiska
företeelser, översätter dem
kritiskt-karikatyris-tiskt, så att enfalden eller förrycktheten sticker
fram genom de påkostade höljena, de
vördnadsvärda tidsavlagringarna. Han finner
indierna pedantiskt detalj upptagna, meningslöst
invecklade, långsamt uppradande och
katalogiserande i sitt tänkande. Religionen
behärskar alla livsyttringar, men religionen är
helt reducerad till magi, bönen är
utpressning, andakten ett sätt att röva åt sig hemliga
krafter. Praktiska ingrepp i verkligheten
intresserar inte indiern, endast vad som kan
åstadkommas på magisk väg har värde och
lockelse för honom. Förnedringen är hans
naturliga tillstånd: i den ytterliga
motsättningen mellan brahmanen och den kastlöse
förnedras båda på var sitt sätt. Indierns
hemlighet är en sensualism som söker en
helhetsupplevelse av universum, ett slags fastklibbad
kopulation med alltet. För detta syfte
underkastas sensualismen ofta stränga asketiska
metoder, men det förändrar ingenting. "De
ser belåtet amoraliska ut, ser ut som
rättfärdigade falska vittnen."
Indierna är helt enkelt outhärdligt
irriterande för en europé, och det är Michaux’
stora förtjänst att ha inregistrerat detta med
känsligt påpassliga nervreaktioner. Efter alla
utsvävande svärmerier för det indiska är hans
reducerande metod välgörande. Kanske är det
också bästa sättet att närma sig en riktig
uppskattning av indiernas förtjänster, som döljer
sig under tyranniska traditioners massverkan
och påtvungna mönsters bisarra overklighet.
Den kinesiska älskvärdheten borde
egentligen inte vara något för Michaux. Han tycks
dock uppskatta den, fast han inte vet riktigt
vad han ska göra med den. Han finner
möjligen något av det önskade motståndet i
kinesernas ordningsmani och förminskningsdrift:
de kan packa en väska så att den bara verkar
hälften så stor och omöjlig att någonsin ställa
till oreda i. Deras ljud är korta, ett
melodiskt klapprande, och deras beskrivningar
antydande: en detalj, en kontur är nog för att
framkalla föreställningen om den välordnat
uppbyggda helheten. I Japan finner Michaux
bara mekanisk leksaksmässighet och
förfalskning: leendet är tandblottning, klarheten är
bortljugna regndimmor, männen är
exercisstela, kvinnorna stiliserade intill deformering,
ett härjat buskage uppförstoras till en skog.
Överallt ser Michaux den ofantliga över-
byggnaden, de uppstyltade pretentionerna som
omöjliggör all verklig naturlighet och
mänsklighet. Kulturen ter sig överallt som en
återvändsgränd, historien som en förtryckare.
Ett folk borde skämmas över att ha en historia.
Och europén i lika hög grad som asiaten
naturligtvis. Det är i framtiden de bör se sin Historia.
Det är ingen överdrift att kalla boken en av
de roligaste, mest paradoxalt levande och
närgånget tisteltaggiga som översatts till svenska.
Den är ett fyrverkeri av festlig våldsamhet mot
banalitet och självklarhet. Artur Lundkvist
EN REBELL VÄXER UPP
Arturo Barea: Smedjan. Översättning av Siri
Thorngren Olin. Gebers 1948.
16:—.
"Smedjan" är första delen i en trilogi där
Arturo Barea skildrar sin egen utveckling
från pojke till man och samtidigt det spanska
samhället under de senaste femtio åren.
Smedjan är Spanien och järnet som smids är den
unge spanjoren som formas till revolutionär.
Det är en bred, brokig, mustig krönika, där
Spanien växer fram i all sin rikedom och
kraft men också i hela sitt förlamande
beroende av kyrkan, armén och kapitalismen.
Boken berättar mer om miljön där rebellen
växer upp än om hettan och hammarslagen
som formar den unga personlighetens mjuka
järn. "Smedjan" är ingen upprorisk bok
men en harmonisk, överlägset skriven krönika
som flödar av levande, färgstarka
impressioner och bara i knappa vändningar och
snabba snärtar formulerar indignation. Den
lille Arturo Barea är inte skygg och
förtrampad och bitter men en skarpögd och
klar-tänkt pojke som ordnar sina intryck utan
upprördhet. Även i den första verkliga revolt
som avslutar denna volym spränger han
samhällets tvång med en lugn, logisk självklarhet.
De två följande delarna i denna stora
självbiografi har blivit uppskattade för sin
dramatiska intensitet, men i "Smedjan"
överväger epiken.
Det är som dokument och material
"Smedjan" imponerar; den är inte revolutionerande
i formen eller litterärt förnyande. Men den
öppnar en rik och ursprunglig miljö, återger
Madrids dofter och färger och bela
atmosfären i Spanien före första världskriget med
suggestiv realism. Tvätterskans son, som växer
778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
