- Project Runeberg -  Målarkonsten i nittonde århundradet /
176

(1913) [MARC] Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

Luxembourg-muséet, »République francaises redaktion (1890) o. s. v. – Före operationen
(1887), som framställer den slore kirurgen Péan oingifven af sina lärjungar, tillhör bland
andra denna genre af målningar från sjukhus, kliniker, laboratorier och apotek, som
han uppfunnit och som gjorde så stor lycka. Luxembourg äger också porträttet af Fru
Valtesse de la Bigne (1889), hållet i Manets mera rättframma stil. Det är ett af de första
friluftsporträtten. H. Gervex är hederslegionsofiicer sedan 1889.

En af de ta 11 or, som jämte sina förträffliga egenskaper visar, hur långt man kan komma
med denna af Baslien-Lepage införda realistiska metod af uppmärksam iakttagelse och
insiktsfull teknik, är Allhelgonadagen, som sitter i Luxembourg-muséet sedan 1889. E11

sorgklädd familj utanför porten till en kyrkogård; till vänster en gammal blind man med
kapuschong öfver hufvudet och en filt öfver knäna; en liten Hicka står i begrepp att ge
honom en slant; det är hela scenen. Ansiktena äro borgerliga, litet simpla. Där finns
icke den minsta skymt af sentimentalitet. Det är ett skådespel, som man kan se när som
helst, utan några subjektiva tillsatser. Men det är behandladt med en så kraftig sanning,
en sådan bestämdhet i det måleriska uttrycket, alt denna syn tvingar sig på en som något
verkligen sedt och upplefvadl. Delta verk bibragte sin upphofsman Salongens pris och
hederslegionens kors; det var invigningen afen ännu ganska kort bana, ty konstnären
var ännu blott tjugusex år. Emile Friant är nämligen född den 10 april 1863 i Dieuze
(Alsace-Lorraine). Efter händelserna 1870 bosatte hans familj sig i Nancy, där han började
sin konstnärliga uppfostran. Hans födelsestad skickade honom till Paris på ett stipendium,
han kom till Cabanel, täflade om Rompriset och fick endast andra priset. Men han
eröfrade ett hedersomnämnande för sin första tafla på Salongen 1882, fick slag i slag sina
medaljer och tillerkändes ett resestipendium 1886. Sedan dess har Friant intagit sin egen
plats genom sina ur samtidens lif hämtade ämnen: Litet hvila (1883), Favoritvrån (1884),
Kanotroddare på Meurthe (1888), Politisk diskussion (1890), Slagskuggor (1891) och åtskilliga
sorgtaflor, hvilka äro som ett eko af Allhelgonadagen, behandlade med en säkerhet i
uppfattningen och en fulländning i tekniken, som äro allt utom vanliga. Han har också
målat och tecknat en mängd porträtt. Han är en af de mest framstående medlemmarna
i den landsortsgrupp, som kallas Nancy-skolan — liksom det finns en Toulouse-skola
-och som innefattar Aimé Morot, Victor Prouvé, Henri Roger m. fl.

Midt emot Allhelgonadagen sitter i Luxembourg-muséet en tafla, som — liksom dess
upphofsman förtjänar en plats för sig på delta särskilda ämnesområde. Det är
Skördefolkets aflöning af Léon Lhermitte.

Denne konstnär är den äldste inom hela denna grupp. Han är född i
Mont-Saint-Pére (Aisne) den 31 juli 1844. Afven genom sin uppfostran står han i förbindelse med
aflägsnare släktled, ty han var elev till Lecoq de Boisbaudran och en af hans
favorit-elever. I vissa afseenden hör han alltså till »realisterna», och han visar tidigt, tack vare
den stränga skola han genomgått, en alldeles ovanlig begåfning som tecknare. Det var
för öfrigt som sådan han debuterade 1864, och han skapar sig hastigt ett rykte med sina
kolritningar och pasteller eller snarare sina svartkritsteckningar med pastellinsatser i Millets
stil; denne var tydligen hans hufvudsakliga föresyn. Älven har han nästan uteslutande
ägnat sig åt att måla scener ur landllifvet, men långt ifrån mästarens syntetiska och
liksom symboliska manér, ty han skildrar med en helt objektiv uppfattning, som knyter
honom till Baslien-Lepages grupp, landtarbetets förnämsta episoder: Vid vinpressen, Skörden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blmalar/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free