Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ENGELSKA OCH AMERIKANSKA
SKOLORNA.
[. DEN ENGELSKA SKOLAN.
Efter den lysande utveckling, som karaktäriserar slutet af föregående århundrade på
porträttets och landskapets område, uppstår en lång period af förslappning inom den
engelska skolan. De nya generationerna lefva på minnet af de ärofulla förfäderna, som
de slappt efterapa, och konsten urartar till akademismens lillösa slentrian och »genrens»
barnsligheter. Tre stora namn behärska emellertid detta tidsskede, tre namn, som äro
tillräckliga att sprida glans öfver örikets konstvärld, ty de tillhöra de djärfvaste banbrytarne
för vår lid. Men de äro stora, fullkomligt isolerade undantagsnaturer, som ej utöfva något
inflytande på sin omgifning. Det är namnen Bonington, Constable och Turner.
Den förste och yngste, Bonington — han är 25 år yngre än de båda andra — tycks
snarare tillhöra den franska skolan än sin egen omgifning, och det är verkligen i
Frankrike som hela hans uppfostran försiggått och nästan hela hans bana tillryggalagts. De
gamla Louvre-katalogerna räkna honom till och med till den franska skolan, jämte
Delacroix och Paul Huet, hans vännner och stridskamrater. Richard Parkes Bonington
föddes i byn Arnold nära Nottingham den 25 oktober 1801. Hans far var en
målar-dilettant, som nödgades slå mynt af sin talang, sedan han genom sitt dåliga uppförande
förlorat den syssla han beklädde vid grefskapets fängelse, medan hans hustru öppnade en
skola. Det var af fadern Bonington fick den första handledningen i teckning. Han kom
till Paris vid 15 års ålder, gick in vid Ecole des Beaux-Arts, i Gros’ ateljé, och besökte,
liksom hans kamrater, träget Louvregalleriet. Där fick han, liksom de, sin egentliga
uppfostran. Han utställde på Salongerna 1822, 1824 och 1827, hvilka äro ryktbara i
romantikens annaler, gjorde stor lycka där och fick medalj 1824. Ar 1827 gjorde han en
resa till Venedig, rik på goda arbetsresultat, där han visar sin lina mottaglighet för
ljusets och luftens företeelser; han gör en liten utflykt till London och återkommer till
Paris, där han vinner nya framgångar. Men hans hälsa var svårt angripen; då han gjorde
en rundresa i Normandie tillsammans med sin kamrat Paul Huet, måste han plötsligt
resa till London, där han dog några dagar efter sin ankomst, den 23 september 1828.
Bonington är både historie- och landskapsmålare. I den förra egenskapen kvarstår
han helt och hållet inom den »historiska genrens» romantiska traditioner, d. v. s. han
berättar historiska anekdoter. Men han ådagalade därvid sin medfödda och äkta britanniska
förmåga af distinguerad elegans och sin lysande, lätta och smidiga teknik. Man känner
28. — Målarkonsten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
