Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaesili Vassiljevitsch Vereschagin: Dödskallopyramiden. (Moskwa, Tretiakof-muséet.)
DE RYSKA, SPANSKA OCH
ITALIENSKA SKOLORNA.
I. DEN RYSKA SKOLAN.
Ryssland, som för knappt två hundra år sedan var en stor sammankoppling af
provinser med helt och hållet österländsk kultur, har inom konsten ådagalagt samma snabha
assimilationsförmåga som på andra områden af mänsklig intelligensverksamhet. Man
känner till, med hvilken ifver detta lands härskare och isynnerhet härskarinnor, bland
andra kejsarinnan Elisabeth och Katarina II, lockade utmärkta främmande konstnärer till
Ryssland. Frankrike bidrog med en mängd af sina bästa målare och skulptörer, t. ex.
Toqué, Lagrenée, Falconet och längre fram den kringflackande fru Vigée-Lebrun. Ar 1757
grundade Elisabeth en konstakademi i Petersburg, och snart utmärkte sig infödda
konstnärer, visserligen ännu direkt påverkade af de främmande elementen, t. ex. Dmitri
Levitzky (1735—1.322) och Vladimir Rorovikovsky (1758—182(>), begåfvade
porträttmålare, som utgjorde en förträfflig utgångspunkt för framtiden. Egendomligt nog i ett så
aflägset land förekommo där under adertonhundratalet samma utvecklingsskeden, samma
jäsningar och samma reaktioner som i de andra målarskolorna på kontinenten. Så till
exempel karaktäriseras århundradets början afen vurtn för antiken, som i detta land införde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
