Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landets egen natur, den torftiga, fatliga och nästan ökenartade naturen i mellersta Ryssland.
Han liar med djup känslighet framlockat okända stämningar ur dessa dystra stäpper
med sina skira björkar.
Vid hans sida kan man ställa en ovanlig företeelse i den rent idealistiska eller
dekorativa genren, Mikajl Wrubel, född 185(i, nu blind och sinnesrubbad. Han har målat
storartade dekorationer för S. Vladimirkatedralen i Kiew och alla slags sällsamma och
hemlighetsfulla drömmar, hvari alla kosmogonier och mytologier mötas, och jämte
ohyggliga syner från det kristna helvetet de mest förtjusande och originella drömgestalter ur
orientaliska sagor eller ryska legender. T. ex. den ryska sagans Kupava, svanprinsessan,
hvars stora svarta ögon blicka fram under ett högt diadem af diamanter och pärlor,
medan hennes kropp utgöres af någonting obestämdi och bevingadt hvitt.
II. DEN SPANSKA SKOLAN.
Ehuru han tillhör föregående period, behärskar Goyas stora gestall del nya
århundradet i Spanien. Denne kraftigt originelle, realistiske och uppfinningsrike ande, på en
gång fantasistark och fantastisk, är också, då så fordras, den mest naturlige och enkle
och dessutom den med de goda traditionerna mest öfverensstämmande målaren, d. v. s.
den mest klassiske. Det var till honom man återgick i slutet af adertonhundratalet, då
de unga målarna försökte föra sin genom manierism och tom virtuositet vilsekomna
skola på den rätta vägen. De måste emellertid vänta, tills de franska realisternas
klarsynta beundran återgilvit Goyas namn den glans det förtjänade, och i början af
adertonhundratalet var det icke hans inflytande, som behärskade konstnärerna, utan, som
öfver-allt annorstädes, Frankrikes och isynnerhet Davids. Spanien hade för öfrigt vid den tiden
i spetsen för konsten en stor, insiktsfull och nobel personlighet, nämligen José de
Ma-drazo y Agudo, chef för den berömda Madra/.o-dynastien. Han var född i Santander 1781
och dog i Madrid 1859. Elev af David fick han underhäll af kung Carlos den IV och
slog sig ned i Rom, där han stannade till 1818. Då återvände han till Madrid, där han
blef direktör för S. Fernando-akademien. Han blef utnämnd till hofmålare, direktör för
Pradomuséet, hvars omorganisation han ledde. Af hans tre söner är särskildi en berömd,
Frederico de Madrazo y Huntz, född i Rom 1815, död i Madrid 1892. Han undervisades
af sin far och målade sin första tafla vid 14 års ålder. Han har utfört en mängd porträtt,
däribland af baron Taglor, Ingres m. fl., historiemålningar och dekorativa arbeten. I
mu-séet i Versailles finns af honom en Gottfried af Bouillon utropas till konung af Jerusalem.
Han har målat mycket i Rom, där hans son Raymondo är född (1841), äfven han en
målare af lysande och älskvärd talang. Han efterträdde sin far som president i S.
Fernando-akademien och direktör för Prado-muséet. Han har, liksom senare hans elev Bonnat,
målat en mängd porträtt af suveräner eller berömda personer. Korresponderande
medlem af Franska Institutet, var J. de Madrazo äfven aktad som skriftställare. Familjen
Madrazos ryktbarhet öfvergår sedan till hans måg, Mariano Fortuny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
