Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■» -»8
y y °
den någonsin vunnit hans hjärta lika helt som hans intelligens. Han är en solid, kunnig
och reflekterande konstnär men man har svårt att skönja någon hela hans produktion
genomgående personlig utvecklingslinje. Hans yppersta arbeten från senare tid äro
porträttmålningar (Arne Garborg m. 11.).
Hans Heyerdahl (1857—1913) var Eilif Peterssens studiekamrat i Munchen och väckte
redan vid 20 års ålder uppmärksamhet genom den stora och effektfulla målningen »Adam
och Eva utdrifvas ur paradiset». Han framträdde här som en figurmålare med originellt
och djärft grepp på ämnet.
Några år senare utställde han
i Paris »Det döende barnet»,
som vann stort erkännande
och köptes af franska staten.
Härpå följde en studietid i
Florens, därhän gjorde
Böck-lins bekantskap och tog starka
intryck af honom. Antingen
han väljer sina ämnen ur
fantasiens värld eller ur den
omgifvande verkligheten,
antingen de framträda i
raffi-neradt atelierdunkel eller i
klart friluftsljus, präglas de
af en kärnfull och djuptänkt
konstnärspersonlighet, som
gått sina egna vägar.
Afven Erik Werenskiolds
(f. 1855) konstnärsbana tog sin
början i Munchen. Hans
första stora bedrift var de
teckningar, som han vid några
och tjugu års ålder utförde
till Norske folke- og
huldreeventyr, upptecknade af
As-björnsen och Moe. Han såg
sagan med bondens ögon och
träflade så fullständigt det
folkliga föreställningssättet, att dessa teckningar blefvo en uppenbarelse af den norska
folksjälen, som äger värde för alla tider. Han kände sig från början i opposition
mot hela andan i Munchenmåleriet, bröt upp efter några år till Paris och arbetade
där som friluftsmålare med naturen för ögonen. Det första stora resultatet blef »En
bondbegrafning» (1885). Han hör till de långsamma arbetarna, och lians produktion
imponerar mera genom sin höga kvalitet än genom sitt omfång. Tyngdpunkten i
densamma ligger, isynnerhet under de senare åren, inom porträttfacket, och sådana
arheten som porträtten af Björnson (i Köpenhamn), Ibsen och Erika Nissen hafva icke
Erik Wercnskiold: Teckningar ur “Snorres Konungasagor“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
