Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fårakullsdramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristins skönhet gick med ens all världens väg. Fräsande
som en katta och vårdslös sprang hon omkring och vakade natt
och dag på Erik och Mina. Men ju värre hon blef mot dem,
dess hårdare snörades syndabanden åt om de två.
*
Så dunstade det en morgon ut, att Kristin dött efter endast
en dags sjukdom.
I Fårakull förklarade man, att hon dött utaf kramp, som
kommit åt henne, och Erik tjöt och grät och låddes att han
aldrig skulle få en glad dag mer, bara för att det gått så kvickt
med Kristin, att han inte hunnit hämta läkare.
Det var på en torsdagsmorgon hon dog, och redan på
söndagen ställde han till grafölet och fick henne ganska hederligt
åt jorden.
— Det var märkligt, hvad han är bråd med det, yttrade
pastorn, när Erik bjöd till begrafningen. Ty på landet brukar
man annars taga tid på sig för att rusta till kalas.
— Ja, det är så’n väderlek, så en kan inte förvara ett lik
länge, suckade mannen.
Men på måndagen efteråt var det Måns i Grönelund,
närmaste grannen till Fårakull, som klef in till länsman och
bedyrade, att det inte stode rätt till med det dödsfallet.
— Visst fick hon sig tillmätt med samma skäppa, som hon
nyttjat, så det skedde henne bara rätt. Men lagen ska’ väl
hållas i helgd ändå! lät Måns.
*
Ja, go vänner, se’n blef det den gamla historien, liköppning
och arsenik i mängd.
Men samma dag obduktionen verkställdes, dunstade Mina
Fyr och Erik af.
Och länsman for efteråt som ett jehu omkring i socknen
och letade och snokade i alla krokar. Ty han hade bestämdt
för sig, att de inte voro långt borta, utan att de gömde sig i
närheten, tills de kunde smita af litet tryggare, då pratet lagt
sig, och ordningsmakten börjat tröttna.
Nå, just som vi gingo ut på jakt vid tvåtiden en morgon,
mötte vi länsman och fjärdingsmannen i skogen.
— Det var bra, sa’ han, följ med ett grand ner till Fyrens torp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0037.html
