Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Vi voro cirka 15 å 20 personer, då den tunga
vandringen började. Men allt efter som vi skrida
fram blir kretsen större, trots de gator man valt, så
att man vid framkomsten till fängelset kan räkna
en skara på närmare 100 man. Det blev ett
triumftåg i ordets fullaste bemärkelse. Det var en
hyllning, som gjorde D. gott ända in i själen, och man
märkte det granneligen, då han å fängelsetrappan,
lutad mot räcket, med vibrerande stämma uttalade
sitt tack för den vackra avskedishyllning, .som
kommit honom till del. Han lyfte sin hatt, utbringade
ett trefaldigt leve för den hatade sak han arbetat
för, ”Leve den!”
Det kom tre taktfasta, entusiasmerade hurrarop,
som rungade upp mot fängelsemurarna. Dörrarna
öppnades och slötos. Danielsson hade börjat sitt
fängelseliv.
Men därutanför stod folket ännu kvar. Det var
allvarsstämning. Ännu ljödo hurrarop. Så
småningom skingrade sig mängden, och allt blev åter
fängelsetyst.
Men fångarne inom de grå murarne undrade över
vem den man kunde vara, som fastän fängslad
kunde bliva så hyllad.”
Hade vederbörande hoppats, att med sina
kraftåtgärder oskadliggöra Axel Danielsson och därmed
även, åtminstone för någon tid, sätta en damm för
den sydsvenska arbetarrörelsen, så slog detta hopp
’fullkomligt fel. När Danielsson efter halvtannat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
