Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Esbaal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
ock tagit min välsignelse. Och han
frågade fadern, om icke denne hade någon
välsignelse kvar för honom. Men Isak
"svarade, att han bade satt Jakob till en herre
öfver honom, och alla hans bröder hade han
gifvit honom till tjänare, och med korn och
vin hade han försett honom. Och hvad
skulle han väl nu kunna göra för Esau?
Och Esau envisades på fadern, att han måtte
välsigna äfven honom; och han hof upp
sin röst och grät. Men fastän han med
tårar sökte efter välsignelsen, vardt han
tillbakavisad, och fadern sade till honom: Se,
din boningsort skall lida brist på jordens
fetma och på himmelens dagg ofvanifrån,
och af ditt svärd skall du lefva, och du
skall tjäna din broder; men när du sätter
dig till motvärn, skall du rifva hans ok bort
ifrån din hals. (Edomeerna voro också
un-derkufvade af Israels barn i lång tid och
skattskyldige åt dessa, men omsider refvo
de deras ok af sin hals och afföllo ifrån
dem igen). I denna handling, med
först-födslorätten och välsignelsen tillsamman, står
Esau såsom ett varnande exempel för oss
att icke vi må bortsälja det himmelska
för det jordiska. När Esau nu förstod, att
det var omöjligt för honom att få någon
välsignelse, så blef han hätsk mot Jakob
och föresatte sig att dräpa honom. Men
Rebecka förekom detta genom att i samråd
med fadern sända Jakob till Mesopotamien,
till hennes broder Laban, hvarest Jakob
förblef i 20 år. När Jakob sedan efter 20 år
återvände med hustrur, barn och stora
hjordar, fruktade han att möta Esau och
skickade därför stora skaror af hjordar i förväg
som gåfva åt denne för att därmed blidka
honom, att Esau icke måtte komma honom till
mötes och slå honom ihjäl. Men Esaus hjärta
hade under tiden förändrats i förhållande till
Jakob, så att, när han hörde, att Jakob var på
väg mot hemmet, han drog honom till
mötes, och deras möte var det mest hjärtliga;
de föllo hvarandra om halsen, kysste
hvarandra och gräto. Och Esau ville icke
mottaga något af Jakobs egendom, enär han
hade nog ändå; men Jakob nödgade honom,
att han måste emottaga något däraf, 1 Mos.
27: 1—28: 10; 32: 1—33: 16; 35: 1; Rom.
9: 12; Ebr. 12: 15—17; 2 Sam. 8:14; 2 Kon.
8: 20—22; 2 Kron. 21: 8—10. Redan innan
barnen voro födda, sade Herren till Rebecka:
Två folk äro i ditt lif, och två särskilda
folkslag skola utgå ur ditt sköte, och det
ena folkslaget skall blifva starkare än det
andra, och den äldre skall tjäna den yngre,
Och senare säger Herren, att han älskade
Jakob och hatade Esau samt gjorde hans
berg till en ödemark och hans besittning
till en boning för öknens schakaler. 1 Mos.
25: 23; Mal. 1: 1—5; Rom. 9: 13. I Ebr.
11: 20 kallas dock Isaks ord öfver Esau
för en välsignelse. — Utom Judit, heteern
Behris dotter, hvilken sannolikt var den
samma som Oholibama, Seirs sondotter,
(det är alls icke ovanligt att finna samma
personer med helt olika namn på olika
ställen i Bibeln), tog Esau, innan Jakob ännu
hade rest till Mesopotamien, äfven Basemat,
heteerns Elons dotter, till hustru (denna
senare sannolikt densamma som på andra
ställen heter Ada). Och dessa kvinnor blefvo
en hjärtesorg för Rebecka, och hon sade:
Mig ledes vid att lefva för Hets döttrars
skull. Om Jakob tager hustru ibland Hets
döttrar, sådana som detta landets döttrar
äro, hvad har jag då att lefva för? Men
när Esau såg, att Kanans döttrar voro
misshagliga för hans föräldrar och att dessa
hade skickat Jakob till Mesopotamien, att
denne icke måtte taga sig hustru af Kanans
döttrar, gick han bort till Ismael, och tog
sig äfven hans dotter Mahalat till hustru,
sannolikt den samma, som på andjra ställen
heter Basemat. Och Ada födde åt Esau
hans förstfödde son Elifas; och Basemat,
Ismaels dotter, födde Reguel; och
Oholibama födde Jeus, Jaelam och Korah. Alla
dessa söner föddes honom i Kanans land.
Äfven döttrar föddes åt Esau i Kanans land,
men deras namn nämnas icke, ej heller huru
många de voro. Och Esau tog sina hustrur,
sina barn och all sin egendom och for till ett
annat land undan sin broder Jakob, ty
deras egodelar voro så stora, att de icke kunde
bo tillsammans; och landet, där de bodde,
kunde icke rymma dem för deras
boskapshjordars skull. Och Esaus s$ner och äfven
deras söner blefvo furstar i Seirs, d. ä.
Edoms, land, 1 Mos. 26: 34, 35; 27: 46; 28:
6—9; 36: 1—10, 15—19. När Isak, Esaus
och Jakobs fader, var 180 år gammal,
uppgaf han andan och dog. Och Esau och
Jakob begrofvo honom. Då voro desse 120
år gamla, 1 Mos. 35: 28, 29; 25: 26.
Namnet betyder: Edom, d. ä. Röd (Stora
kyrkobibeln); Esau, d. ä. Luden (Kongl.
Bibelkommissionen.
Esbaal, konung Sauls 4 son, oftast kallad
Isboset, 1 Krön. 8: 33; 9: 39.
Esbai, fader till Naarai, en af konung
Davids hjältar, 1 Krön. 11: 37. Namnet
betyder: Isop (Stora kyrkobibeln).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
