Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6n moders ord
till sin son
I förhoppning att Ernst varit till glädje
och fröjd för tusen och åter tusenden.
skall jag finna tröst i min stora sorg. *»
Det är trots allt ofattbart för mig, att min
kära gosse Ernst är borta. Vi ha alltid,
fastän oftast skilda åt till tid och rum alltsedan
den dag, han flög ut ur boet till sin rastlösa och
innehållsrika verksamhet, varit varandra nära. Jag
kände så väl min gosse, kände varje skiftning i
hans ansikte, kunde avläsa varje förändring i hans
väsen och lynne, och framför allt kunde jag ha
min glädje i hans goda hjärta, som ömmade för
allt och alla.
Ernst föddes under ett gott och
förhoppningsfullt skede i mitt och min familjs liv. Han kom
som den andra av tre syskon. Hans bror var då
fem år. Ernst var ett i högsta grad rart och sött
barn, som alla ville kela med och pyssla om, och
den favoritställningen fick han behålla i hela sitt
liv.
Min man var under (de första åren av vårt
äktenskap ständigt på resa, först som
nykterhetstalare och sedermera som handelsresande. Jag fick
därför själv taga hand om barnens uppfostran och
tuktan. När min man för någon kort tid vistades
i hemmet sade jag ibland till honom att hålla efter
gossarna och aga dem, då det behövdes. Men då
sade han alltid till mig: »Nej, jag vill inte vara
någon spögubbe den korta tid, jag är hemma. Då
ska vi leka och ha roligt!» Och det var också
alltid en fest för gossarna, när pappa kom
hem-farandes.
Ernst visade tidigt sina anlag. Med förtjusning
sjöng han sånger och visor, som hans bror
spelade för honom på pianot. Han klädde ut sig i
allt, han kom över, och var ingenting till hands,
vände han ut och in på sina egna kläder.
Han hade ett känsligt sinne och särskilt greps
han av det stämningsfulla. Jag minns en gång
under vår Falutid, då jag hade gossarna med mig
Fru Emma Johansson
och vi sågo de nyblivna studenterna komma ut ur
läroverket, sågo dem falla i sina fäders armar och
blomsterprydas. Det var då Ernst var mycket
liten, men ändå var han så helt fattad av det han
sett, att han på hemvägen gick och pratade för sig
själv, gick och fantiserade om studenterna. Och
rätt som det var tittade han beslutsamt upp på
mig och sade: ’Jag ska ta studenten, när jag blir
stor, mamma. Och jag ska pussa dig mitt på
Stora torget!*
Tråkigt nog fick det inte bli som Ernst ville.
Han blev aldrig student, fast hela hans barndoms
önskan var inriktad därpå. Jag kunde inte på
grund av iråkade ekonomiska svårigheter hålla
honom kvar i läroverket, där han skötte sig
exem-plariskt.
Betecknande för Ernst är, att han redan under
sin första läroverkstid hann med att tjäna pengar,
ständigt skapande sig nya tillfällen att fylla sitt
behov av pengar. Först åtog han sig agenturer
hos Åhlén & Holm i Insjön, från vilka han
rekvirerade allt upptänkligt i billighets vä g, som hans
dåvarande enkla kundkrets kunde konsumera. Alla
slantar, han genom denna affärsverksamhet och
genom att springa ärenden kunde komma över,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
