Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillfällena till stärkande fjällvandringar
tillvaratogos.
Mellan Berns och
Chat Noir kuskade
Rolf, bekant av alla
konduktörer, känd
som den muntre
svenske trubaduren.
Men det var inte bara Rolf och jag som reste
den vägen. Storm och Monsen,
väckelsepredikanterna, gjorde också linjen och andrak lass vagnen
den äran, och Rolf pratade under rnornarna myc*
ket med dessa smarta profeter. Liksom han
förtrollade sin publik fick även apostlarna
mänskliga själar m. m. i sina garn. Även dom hade
fullt hus, skillnaden var väl mest den, att Rolf
tog entré, dom fick kollekt.
Rolf var varmt religiöst anlagd. Han hade bl. a.
alltid en psalmbok tillhands, hade sina
älsklingspsalmer. Han gick ofta i kyrkan, men då ensam.
sten Carlsen som flygeladjutant. En gäst-artist
varje program. Rolf blev en trogen och en gärna
sedd gäst. (Utsålt i förköp är ju ingen dum idé).
Ingen kände sig för övrigt som egentligen gäst
(och främling). Man kände sig faktiskt som barn
i huset, fast fru Bokken höll familjen i Herrans
tukt och förmaning. Rolf hade fått en massa
finfina saker av »advokaten» som han sjöng på
norska, men publiken ville ha äkta vara.
»Syng svensk da gut», kunde man höra någon
ropa.
»Ja, ja, gjør de da», smilet piker ne.
Det blev en del svenskt, som märkligt nog
förstods från början till slut av, den alltjämt
fulltaliga, förstående publiken.
I Kristianias omgivningar hade Rolf tittat
för djupt in i ett par pikeøine. Han hade.
suttit med henne en månskenskväll på
Lillemor Hansens pensionat, efter det dom
varit ute och »plucket blaaweis». Det var en
ungmö, en dam ur Kristianias bästa
familjer, och jag fick order om att då hon mötte
oss vid jernbanen stå i så gott som
giv-akt-ställning tills Rolf kommenderat: »Lediga».
Det blev lediga med detsamma, hon var
så enkel och rar, ljuvheten själv. Hennes
Ernst Rolf I
Sandefjord,
hos en
valfångare och
miljonär,
som roat sig
med att
driva tropik-växterunder
glastak.
Längre
norrut - på
trappan till en
enkel
församlingslokal.
konterfej måste han
jämt ha närmast
hjärtat, annars var den
dan förstörd som det
hette i en hans visor
den tiden.
SSU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
