Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
llegrer
betyder tur...
Efter de stora premiärerna for han själv
omkring på morgonkröken och hämtade tidningar,
läste och kommenterade. En morgon kom han in*
tumlande på en av de stora morgontidningarnas
distribution och bad att få en tidning. Den var
inte klar ännu, men han lyckades förmå någon
att skaffa ett avklapp på recensionen. Han läste
den och frågade sedan över b ringaren, hur många
som jobbade därnere på tryckeriet. Det
upplystes att det var sextio personer, som arbetade där.
Rolf tog en lapp och skrev ut ett kvitto, gällande
sextio par biljetter.
»Se här», sa han, »här är biljetter för er allihop
och naturligtvis för någon att ha med er. Ni får
ta ut dem under hela sommaren utom lördagar
och söndagar.»
Det hurrades för Rolf, som alltså lyckats göra
ett fång människor glada och samtidigt fått
ytterligare reklam för sin revy.
— £n sommardag tog han mig upp i sin
bil och förklarade att jag skulle fara med till
Södertälje. Jag var ledig den dagen och tog alltså
saken lugnt. Negerbetjänten Bobbie körde.
Mitt mellan Stockholm och Södertälje, på den
allra tommaste vägbiten stannaide bilen. Bensinen
var slut! Bobbie ville pallra iväg för att hämta
bensin, men Rolf bara vinkade bort idén. Vi
stannar! Till oss sa han: »Det ordnar sig alltid. Det
är klart, när jag har negern med mig. Negrer
betyder tur.»
Varifrån skulle bensinen komma? Tro kan
visserligen försätta berg — men i alla fall. Ett par
minuter senare uppdyker någonting i fjärran,
något rött, som kryper likt en Maria Nyckelpiga
genom det gröna fjärrlandskapet. Det röda blir
större, rullar allt närmare och snart är det framme
och befinns vara en bensinbil, ett jav de största
åbäken jag någonsin sett. Varpå vi fick bensin
och rullade vidare.
»Negrer betyder tur», förklarade Rolf
kategoriskt. i
Invändningen att stoppet aldrig skulle inträffat,
om inte negern varit så slarvig och glömt titta på
mätaren viftade han bara bort. Han var
fullkomligt fylld av triumfen att skrocket visat sig sä
sant.
Med vilken stolthet påpekade han inte ibland,
att han i ett och samma program hade tre eller
fyra av de stora attraktioner, vilka Berlinscener
som Scala eller Wintergarten serverade en i taget.
Och då har jag dessutom Rolf att bjuda på, tilläde
han — på en gång stolt och blygsamt.
Rolf själv var onekligen den främsta kraften.
Han förstod konsten att göra en revy till sin fast
han kanske inte skrivit en enda text eller melodi.
Men han valde och sammanställde det hela så att
det blev Rolfs, blev Rolfskt i varje tum.
Dans-och akrobatnummer som jag tidigare sett i
utlandet gled in i Rolfrevyerna och blev Rolfnummer,
de också. I det fallet var han en mästare, en
häx-mästare.
Han var en sångare, som sjöng sig in i ett helt
folks hjärtan. Han fick dem alla att sjunga med.
Länge kommer han att leva kvar genom sina
melodier, men först och sist genom sin starka, ljusa
personlighet.
Rik blev han aldrig, fast han nästan alltid drog
fulla hus, hur stora salonger han än valde. När
han med en tragikomisk min vände ut och in på
sina tomma byxfickor i rampljuset var det
sannerligen inte bara en tom gest. Skulder hade han,
många och stora.
Och ändå, om vi vill vara rättvisa, måste vi
erkänna nu när han är borta, att vi allesammans står
i skuld till honom.
En stor och obetalbar skuld.
Guido Valentin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
