Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Farao,
folkfurste,
finalsegrare!
De närmaste dagarna före jul mottog jag ett
flertal telefonsamtal först från Oslo och
sedan från Stockholm. Ernst Rolf hade några
detaljer att ordna här i staden till sin nyårsrevy,
och, som sedvanligt alltsedan 1925, sökte jag hjälpa
honom efter bästa förmåga.
Som oftast var han en smula sent ute, och hade
bett mig att under mellandagarna ta med mig cirka
200 kg. dekorationer och flyga hem. På
julaftonen låg biljetten redan i min skrivbordslåda.: Rolf
ville visserligen jag bara skulle fara fram och
tillbaka. Men när jag i januari 1926 reste hem för
hans räkning på »någon vecka», dröjde det en bit
in i mars, innan jag kom tillbaka . . .
Nu på julaftonen kom aldrig något
telefonsamtal, och kvällen därpå var det annan röst än
den gamla välkända, som talade. Den röst jag
väntat hade just då tystnat för alltid . . .
Här i Paris, där jag utövar sportjournalistens
kall, kände jag Rolf endast som den outtröttlige
show-mannen.
Men hela hans liv var sportsmannens!
Varmhjärtad, fullblodig stod han alltid mitt uppe i
kampen, och aldrig har jag sett en idrottsman ta ett
nederlag, en motgång med frejdigare humör än
han. Och så tog han nya tag tills segern
äntligen kom, tvingades att komma!
Jag minns vintern 1926, då jag rest upp med
350 kg. kostymer och dekorationer, avsedda för
en egyptisk vattenfinal. Det stora problemet var
hur man skulle kunna bygga en bassäng ned
genom gamla Cirkus* primitiva scengolv. Efter
åtskilligt funderande och diskuterande blev
bassängen gjord, och då erinrade sig plötsligt Rolf, att
det inte räckte med vatten och kostymer — det
måste också vara någon slags handling, och
människor som skulle agera.
”Styrman Karlsson” går i land.
Tre dagar före premiären kom han fram till
mig, där jag satt och talade ined Robert Quinault,
den franske dansören och balettmästaren:
»Hör du du, säg åt Quinault, att han måste ordna
ihop en final i egyptisk stil med folk som
försvinner i vattnet. Tala om för honom, att det finns
35 kostymer, så han får lägga beslag på mest hela
personalen.»
»Finns det någon musik då?» undrade Quinault.
Nej, det fanns det inte, men Peters, den norske
kapellmästaren, komponerade sådan på natten. Rolf
hade alltid en enastaende förmåga att entusiasmera
sina medarbetare till att överträffa sig själva och
göra övermänskliga prestationer.
På två dagar och två nätter fingo vi ihop en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
