Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svensk eller norsk men att man fick besked när
man hörde hans hej ning på Gobben och Bör je och
Hjelm på Idraetsparkens tribun.
#
Därpå följde femton år — inte en minut av
dem vi hade gemensamma ångrar jag. Han var
en gruva av förstånd om konst, liv, mänskor,
vänskap. En vulkan av arbetsglädje och maktlidelse.
Ja, ett drivande förstånd låg det i alla hans
»praktiska skämt». Tag ett: påskaftonen 1933 i
Geilo, dit vi dragit för att åka skidor, vila oss
och något arbeta. Smoking var vid denna festliga
»diner» alldeles särskilt obligatorisk på det goda
hotellet. Men Ernst trivdes nu som privatman
bättre i den bredskurna blå kavajen. Och han bar
den. Han ville inte visa sällskapet nonchalans —
å andra sidan var han Rolf, en man som aldrig
tog en order. Han lät hämta smokingen och
hängde den bak sig på stolskarmen!
#
1917 på Fenix imponerade mest hans
koncentrering. Bakom den lilla scenen var det en
sammanbiten, en hermetiskt tillknäppt, en till halvt
raseri komprimerad fighter som störtade in till
entré — som obesvärad flanör!! Då, därute,
svarade han ej på tilltal. Han tillkämpade sig i dessa
intensiva ögonblick sin stil.
*
Ett dussintal år senare, då rutinen kommit,
imponerade han genom sin avspänning. Då kunde vi
sitta i hans loge och spela snabbschack till 20
sekunder före entrén, medan han gav en sekreterare,
en dansmästare och en inspicient order, varpå han
hastade ut på scenen, i förbifarten slängande sina
två sista befallningar — 4 sekunder därefter var
han på scenen en romantisk stråle eller en
kaskad av kuplettgnistor — omedelbart därpå
norpade han kanske en häst av »gästspelaren i logen».
#
• Desslikes hans omedelbarhet. Kväll efter kväll
stod han i kulissen och förundrades över jonglören
Silvestris konster. *-
.0» .
Direktör? — ja, men först människa och
allra först grabb.
*
Han tog och gav. Han var född till kung:
framförallt till att hålla hov. Om det nu var i
»Spejle-salen» på Oslos Grand, i tvåmanssängen som var
överlastad med dekorationsskisser,
grammofonskivor och tidningar från sex länder eller hemma i
köket på Rådmansgatan där vi åt korv och spelade
schack — detta var den lyckliga våren 1924, då
hans verksamhetsdrift ännu icke drivit ut i mani.
Att ge honom något, föreskriva honom
levnads-inriktning och idéer, det var omöjligt.
Han var centrum och motor.
Så var det att med förtjusning låta sig dras —
ja bokstavligen: på surfingbrädan efter hans
granna motorbåt »Titta-Tutta» mellan Ängsholmen och
Värmdön sommaren 1929; av hans bil upp mot
Frognersæteren en februarilördag 1931; min
första tolkning.
&
I Norge fann han den puls, den fläkt och iden
pojkaktighet som hans hjärta mest älskade. >1
februari 1928 spenderade han de interurbana
telefonperiodernas mångfald på att vädja till mig
att ej »gå för hårt på» norrmännen med anledning
av »Kampen»-pöbelns i den nordiska
idrottshisto-rien enastående attack mot de danska
boxnings-domarna i 7—1 -matchen.
*
I Norge sågo vi den skönaste bild en människa
kan se: solnedgång över Ringerike, från Solihöida
— en kort trupp unga soldater i blå uniformer
gick i sång över backen, under septemberlövade
björkar och stilla granar fram i kristallklara
eftermiddagen ––––-—. ,
Det blev oss för mycket, och nu då tio år
försvunnit och Ernst Rolf tröttnat och sträckt vapen
sörjer jag mest den två år yngre och tjugu år
visare vännen som. inte mer kan se den norska
solen lysa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:08:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bokenrolf/0069.html
