Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 ANDERS GRAPE
vändning. Något har möjligen förvärfvats af Olof Rudbeck d. y.1 Men
det mesta tör ha gått åt annat håll. Häribiand ha emellertid, som jag vågar
anta, åtskilliga volymer — på okända vägar — kommit i den store samlaren
Stiernmans ägo: de återfinnas nämligen i mågens, Ol. Celsius d. y:s,
samling, som ju till betydande del ledde sitt ursprung från svärfadern. Vid
Celsiska samlingens införlifvande med UB år 1795 kom således ytterligare ett
antal Salanska manuskript att tillföras denna institutions samlingar.2
Det återstår oss nu endast att yttra några ord om de af UB förvärfvade
handskrifternas öden inom institutionen. Det ges nämligen en alldeles
särskild anledning härtill. De yngre isländska pappershandskrifter, som UB
äger och bland hvilka de Salanska utgöra lejonparten, bekantgjordes ju — som
kändt torde vara — för en större forskarkrets första gången genom den
undersökning och förteckning af de fornnorsk-isländska handskriftsskatterna
i Sverige, som på den Arnamagnæanska kommissionens uppdrag sommaren
1841 utfördes af tvänne dess utskickade, Jon Sigurdsson och Olaf Pålsson,
och framför allt då genom den summariska redogörelse för deras arbete, som
publicerades i Antiquarisk Tidsskrift, 1846—48, s. 89—103.3 Senare har
själffallet uppmärksamheten ytterligare fästats vid samlingarne genom Gödels
bekanta, naturligtvis vida utförligare katalog af år 1892. Och väsentligen
tack vare dessa tvänne arbeten ha samlingarna i rätt afsevärd utsträckning
blifvit begagnade af forskningen.
Nu visar det sig emellertid, att den numrering, under hvilken de Salanska
handskrifterna uppträda, öfverallt — hos Arnamagnæanerna, hos Gödel och
därmed naturligtvis också i den litteratur, som användt dessa katalogarbeten
— blifvit fullständigt felaktig. Dessa nummer äro nämligen ej, som man
kanske skulle tro, de som handskrifterna en gång burit i den ursprungliga
samlingen, när denna ännu befann sig hos sina första ägare och innan den
splittrades år 1717. Särskildt när man — t. ex. hos Gödel — finner denna
beteckning använd jämsides med en numrering inom andra samlingar, som synes
ha en sådan innebörd, kunde man ju tänka sig, att så skulle vara fallet. Men
ifråga om den Salanska samlingen torde någon sådan beteckning ej ha
förefunnits: i så fall skulle ju den, som Benzelius genomförde (eller ombesörjde),
ha varit öfverflödig. Men det är icke häller den numrering, som möter oss
1 Så t. ex. brottstycket af Axehiälms Vilkina-öfversättning, om det, som Gödel
(Fno.-isl. litt., 1, s. 283) ifrågasätter, är denna handskrift, som uppträder som nr 30 4:o i den
bekanta auktionskatalogen af år 1741 (och väl då förvärfvades af Stiernman?).
2 Jag hänvisar ifråga om närmare detaljuppgifter till mitt försök till en rekonstruktion
af den Salanska samlingen här nedan.
3 Deras fullständiga katalog m. m. föreligger i Cod AM 927 4to.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
