Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIAS PALMSKIÖLD OCH HANS SAMLINGAR 83
en kanslist och en kopist. Sedermera hade emellertid aktuariebefattningen
indragits 1651, men i början af 1690-talet blef behofvet af en sådan åter
kännbart. Dåvarande arkivsekreteraren Sven Leijonmarck och Elias
Palm-skiöld hjälptes åt att öfvertyga vederbörande om nödvändigheten af att åter
tillsätta en aktuarie i arkivet. Detta lyckades också rätt snart. Till en
början förordnade kanslikollegium Palmskiöld den 9 mars 1691 till
arkivsekreterarens biträde, dock tills vidare utan lön, och den 16 sept. 1693 blef
han af K. M:t utnämnd till aktuarie i riksarkivet, på samma gång som denna
befattning åter uppfördes på staten.
Elias Palmskiöld trädde visserligen i sin faders fotspår, men kände sig
tydligen icke bunden vid riksarkivet med så fasta band som denne. Man
var en mera orolig själ, mera äregirig kanske. Knappast hade han fått den
eftersträfvade och enkom för hans räkning återupprättade aktuariebefattningen,
förr än han började se sig om efter något annat. Han skrifver till
kanslipresidenten om sin »trängtan och åstundan» att komma till någon »anständig
förrättning» i kungl, kansliet för att få bättre tillfälle att använda hvad han
under sitt arbete i arkivet inhämtat. Det var uppenbarligen hans
förhoppning att småningom komma fram till någon högre befattning i kansliet. Ett
steg i denna riktning var hans utnämning till aktuarie i K. M:ts kansli den
27 april 1697. Lönen var densamma som för aktuarien i arkivet, men
fördelen var antagligen, att man på denna plats kom i närmare beröring med
det dagliga arbetet i kansliet och blef personligen mera känd, hvilket kunde
underlätta vidare befordran.
Men det blef Palmskiölds öde att för tredje gången återkomma till
riksarkivet, som han två gånger öfvergifvit. Ar 1701 sökte han den efter
Leijonmarcks befordran till vice president i Åbo hofrätt lediga
arkivsekreterarebefattningen, men fastän han utverkat ett rekommendationsbref från
kanslipresidenten, hvari denne berömde honom för »den särdeles
connaissance» han hade om handlingarna i arkivet liksom för hans »flit och goda
conduite», blef en äldre kanslitjänsteman Ludvig von Schantz, som dock så
godt som alldeles saknade arkivmeriter, honom föredragen. Bättre lycka
hade han följande år, då samma befattning åter blef ledig genom Schantz’
död. Denna gång fick Palmskiölds sakkunskap göra sig gällande. Han blef
af K. M:t utnämnd till arkivsekreterare den 25 nov. 1702.
Palmskiöld hade i början otur med sina medarbetare i arkivet.
Aktuarien och registratorn, Olof Benzelius och Abraham Bergmark, voro båda
unga och saknade ej begåfning ; man tycktes ha grundad anledning att hysa
goda förhoppningar om dem, i synnerhet om Benzelius, men dessa förhopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
