Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 O. WALDE
i oktober 1620 öfverflyttats från Vadstena till Stockholm, sannolikt med
anledning af konungens donationsbref och med syfte att föras vidare till
Upsala. Bland de vid detta tillfälle uttagna verken voro äfven »fem och
tiugu Pergmentz böker som äre tagna til at binda handlingar uti».1 Men
huru stor del af det ursprungliga biblioteket denna 1620 uttagna samling
representerade, få vi icke någon klar uppfattning om. Säkert är, att långt
tidigare detta klosterbibliotek beröfvats delar af sina skatter. Frånsedt de
64 stycken böcker, som 1557 bortstulos af en herr Mats och djäknen Staffan
Mårtensson2, visa ju de i Sigismunds bibliotek befintliga inkunablerna, att
redan i slutet af 1500-talet böcker uttagits ur Vadstenasamlingen. De som
införlifvats med prins Sigismunds privatbibliotek äro väl antagligen sådana,
som användts för hans undervisning. Då han från början bestämts till att
uppfostras i den katolska läran, torde just i Vadstena funnits mycken härtill
lämplig litteratur. De volymer, som genom sina signa direkt kunnat ledas
tillbaka till Vadstenabiblioteket, äro Antoninus Florentinus, Confessionale,
1472, Augustinus, Confessiones, 1483, Guilelmus Parisiensis, Postilla super
epistolas et evangelia, 1486, och Joh. Nider, Præceptorium legis s. expositio
decalogi, 1476.3 Dessutom torde tvifvelsutan flera andra af de med tidigare
svenska provenienser försedda Sigismundsböckerna vara komna från samma
håll eller från något annat svenskt klosterbibliotek, fastän vi på forskningens
närvarande stadium ingenting med bestämdhet kunna bevisa ifråga härom. Nu
veta vi ju ej heller, huruvida i Sigismunds privata bibliotek hans äganderätt till
böckerna alltid varit utmärkt genom inskrifter eller dylikt. Ofta har jag funnit
i af mig undersökta boksamlingar i allmänhet, att exlibris, inskrifter och
dylika proveniensmärken, som tillhöra ett visst bibliotek, långt ifrån alltid
förekomma, och att man genom bandtyper, signa och nummer, m. m. måste
i många fall leta sig fram till proveniensen. Så kan äfven ha varit
förhållandet i Sigismunds bibliotek, hvarför vi ej äro i stånd att afgöra, huru
mycket af de gamla klosterbiblioteken som varit införlifvadt med hans privata
boksamling. Detta skulle endast kunna utredas, om vi hade tillgång till en
fullständig katalog öfver Sigismunds bibliotek från tiden omkring år 1590.
Emellertid är denna fråga här af mera periferisk betydelse. Hufvudsaken
har varit att få konstateradt, om detta Sigismunds bibliotek, hvad det än må
ha innehållit, medföljt till Polen eller stannat i Sverige. Som förut nämnts,
antages af Wieselgren, att Sigismund bortfört sitt ärfda bibliotek till Polen,
1 Joh. Bures anteckningar; Samlaren, Årg. 4 (1883), s. 73.
2 Silfverstolpe i a. a., s. 115.
3 Nr 124, 179, 672, 1113 i Collijns katalog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
