Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 FR. VULT VON STEIJERNS GOETHE- OCH WAGNERSAMLINGAR
ej varit utan sitt intresse, ty Du vet själf, hur böckerna kunna berätta för
oss, när vi åter bläddra i någon af dem, som vi kanske ej på länge haft i
vår hand. Och hela dagen i går har jag ej gjort annat än lyssnat till hvad
de haft att säga, både om sin egen historia och om min och deras
gemensamma.
Goethesamlare blef jag egentligen genom en ren tillfällighet. Läst Goethe
hade ju jag som andra gjort, men det var först på ett rätt framskridet
lifsstadium som jag andligen nådde fram till honom — Du missförstår mig ju
ej — jag menar naturligtvis: som han för mig blef den ena af de två stora,
afgörande lifsmakterna; och det kan kanske låta underligt, men vägen till
honom ledde för mig öfver den andra af dem, Wagner. Goethesamlare blef
jag dock först senare. Det var under de första åren på Kaggeholm, då
reaktionen, efter hetsjakten i det arbete jag nödgats lämna, utlöste ett vaknande
samlarintresse, till en början på de inhemska markerna. Så en dag föll en
gammal Goethebok i min hand (jag tror det var Seckendorffs
Wertheröfversättning, den första franska) och därmed var jag inne på vägen. Äfven det
bibliografiska intresset för Goethe tog mig nu fången, stundom så starkt, att
det litterära fick träda tillbaka, och utan att jag egentligen själf visste om
det, stod jag plötsligen — det var väl någon gång i slutet af 1890-talet —
midt inne i Goethesamlandet.
Men detta tillfällighetsdrag har också blifvit ödesdigert för hela
samlingen. I början samlade jag hvad jag fick fatt i ibland bibliografiskt, ibland
litterärt, allt efter min stämning för ögonblicket, och om det än under årens
lopp lyckats mig att af åtskilliga verk få ihop rätt fullständiga serier, har
dock detta, särskildt i fråga om den så att säga allmänna Goethelitteraturen,
åt hela samlingen gifvit något planlöst, osystematiskt, som jag allt för väl
själf inser. Ej som motto, tvärt om som varningstafla, kunde öfver den
sättas det Goetheska: »In der Begrenzung zeigt sich erst der Meister.»
Naturligtvis ligger det därför också säkerligen stark öfverdrift i tyskarnes artighet
att vilja ställa den närmast efter den Kippenbergska,1 i närvarande stund
1 Dess ägare, numera professor Anton Kippenberg, är chef för det bekanta Inselverlag
i Leipzig. Samlingen är mycket bredt anlagd, men på samma gång genomförd med den
konsekventaste akribie och den finaste smak. Den omfattar kan man säga, allt som har
något afseende på Goethe : Utom det tryckta materialet i en (särskildt beträffande det tyska)
säkert enastående fullständighet, äfven manuskript, bref, stamböcker, musikalier, bildkonst
(i skulptur, målning, teckning och grafik) och dessutom en mängd föremål, som varit i Goethes
och hans familjs ägo, annat att förtiga. Den magnifika katalogen (1913), äfven den ett
mästerverk både i fråga om innehåll och uppställning, utgör en väldig volym på öfver 400 sidor
och förtecknar 5,332 nummer. Blott en ännu större har mig veterligen funnits: den öfver
bokhandlaren Fr. Meyers i Leipzig numera skingrade Goethesamling, hvilken, ehuru
omfattande blott tryck, upptog 7,683 nr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
