Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 43
kan ha haft smädetrycket i sina händer, när vederläggningen uppsattes. För
att ådagalägga detta torde det vara nödvändigt att redogöra för denna
vederläggnings innehåll. Det är endast tre punkter i paskillen, mot hvilka
den vänder sig. Två af dessa äro någorlunda riktigt återgifna. Det är
först och främst det af von Melen skildrade uppträdet i Upsala våren 1522,
då »ett antal bönder» — i vederläggningen anföres en exakt siffra (50) —
spände sina handbågar mot herr Berend och hotade att göra honom till en
sankt Sebastian. Påståendet ifråga förklaras med många invektiv för rent
lögnaktigt. För det andra tillbakavisas talet om att Berend under hela
Sverigevistelsen och hela sitt lif för öfrigt skulle ha varit kung Kristian
trogen. I själfva verket vore det enligt Gustaf Vasa icke mycket bevändt
med Berends omskrutna trohet mot Kristian II: tvärtom hade han, hvar han
råkat på några af »tyrannens» män, dränkt eller slagit ihjäl dem.
Annorlunda förhåller det sig med den återstående punkten i
vederläggningen. I paskillen hade ju von Melen, som vi ofvan sett, i förbigående
omnämnt, att han afvisat ett förslag om giftermål med konungens syster
Margareta. I vederläggningen åter refereras detta von Meiens påstående på
följande sätt. För att binda herr Berend vid sig hade konungen velat
förmäla honom med systern, men von Melen hade hyst den livligaste afsky
för detta parti och i skriften uttalat, att hon ej varit god nog åt honom
och att han, om han likväl måst taga henne, hade ämnat att »also und also
mit ihr umgehen und handeln». Vidare hade han i paskillen insinuerat,
att konungasystern var beröfvad sin ära. Gustaf Vasas påtryckningar i
denna affär hade varit så kraftiga, att Berend knappast ens med våld
lyckats afvärja det tilltänkta svågerskapet.
Äfven om man tar i betraktande, att von Melen i sin framställning af
saken säger sig »af hänsyn till andra personer» (grefvinnan själf?) icke vilja
närmare motivera sin motvilja mot det föreslagna äktenskapet1 — vidare
insinuationer om grefvinnan förekomma icke — är Gustaf Vasas referat så
oerhördt öfverdrifvet och vrängdt, att han svårligen kan ha fått sin
kunskap om denna passus i skriften genom direkt studium af densamma.
Förhållandet torde i stället ha varit det, att vissa detaljer i herr Berends
publikation ryktesvis kommit till Gustaf Vasas kännedom, när han lät
uppsätta vederläggningen. Följaktligen bör denna senare sannolikt
dateras något tidigare än hvad Hildebrand tänkt sig. Härför talar också det
sätt, på hvilket grefvinnan Margareta omnämnes af Gustaf Vasa. Hans
ilskna försvar af systern gent emot herr Berends förmenta tillvitelser ger
1 Se ofvan s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
