Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 295
lag ett mer än tillfyllestgörande bevis. Men för den stora allmänheten är
givetvis denna verksamhet i likhet med all annan sådan över huvud taget
i huvudsak känd blott utifrån: man läser böckerna, följer anmälningarna,
ser nya författare knytas till affären, iakttar perioder av optimistisk
expansion växlande med försiktig återhållsamhet o. s. v., men om allt det
intensiva arbete, som försiggår bakom kulisserna, har man ringa eller ingen
kännedom. Så mycket mera tacknämligt är det att nu den Bonnierska
förläggar-dynastiens nestor, Karl Otto Bonnier, funnit tiden vara inne att öppna
firmans rikhaltiga arkiv och skänka oss en omfattande, mångsidigt
dokumenterad framställning av huset Bonniers verksamhet under det sekel som
förflutit sedan den unge Adolf Bonnier av sin fader, förläggaren och
lånbiblioteksinnehavaren Gerhard Bonnier i Köpenhamn, avsändes på en expedition
till Göteborg för att sondera möjligheterna för ett eventuellt överflyttande
av affären på svensk botten.
Det låter sig av lätt insedda skäl icke göra att här ens i grunddragen
antyda det rika innehållet i Karl Otto Bonniers verk. Så mycket må blott
sägas, att ingen, som sysselsätter sig med det svenska 1800-talets litterära
historia, kan förbigå detsamma. Icke blott att en mängd nya och intressanta
fakta ställas inför läsarens ögon, även själva tidsstämningen är med den mest
överlägsna säkerhet fasthållen både i själva skildringen och genom det urval
av brev och akter, som belysa densamma. Särskilt David Bonniers brev
förtjäna framhållas som verkliga litterära kabinettsstycken av oförliknelig
charm. Vilken skada att han aldrig slog sig på författaryrket och skrev
en realistisk samhälls- och familjeroman! Helt säkert hade han
åstadkommit något alldeles ypperligt, som skulle prytt sin plats både i den svenska
litteraturhistorien och i huset Bonniers förlagskatalog.
Det är med aldrig slappnande spänning som man följer förlagets
gradvisa utveckling från det ena företaget till det andra — än mera
framgångsrika och än mindre men trots skiftande konjunkturer dock i allmänhet
lyckligt avvecklade med en karakteristisk blandning av djärvhet och försiktighet.
Av allra största intresse är att genom påtagliga siffror få veta vilka
förlagsartiklar som egentligen varit de för firman mest givande. Till den
läsande svenska publikens heder kan man koristatera, att det egentligen är
våra äldre och nyare klassiska författare, som i främsta rummet utgjort det
Bonnierska förlagets stödjepelare. Bellmans skrifter, vartill förlagsrätten
förvärvades år 1853, utgjorde ingressen till förlagets verksamhet i den äldre
svenska litteraturens tjänst. Den numera på bokauktionerna och i
antikvariatsbokhandeln så eftersökta Carlénska upplagan påbörjades på Adolf
Bonniers personliga initiativ år 1855 och blev en stor och varaktig
framgång. Ursprungligen beräknad till 2,000 exemplar höjdes den under arbetets
gång till ej mindre än 3,500. Anna Maria Lenngrens dikter tillhörde också
förlagets stapelartiklar och hade en stadigvarande avsättning. Den stora,
av Carl Larsson illustrerade kvartupplagan av år 1884, som ur ekonomisk
synpunkt otvivelaktigt med hänsyn till förhållandena på dåtidens svenska
21—31670. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
