Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidningskvarteret, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och på en del händer, men äfven enformigt, dödande. Någon
hushållning vare sig med andliga eller kroppsliga krafter existerar
här icke. De unga män, som med förtröstan till sin talang och
med höga tankar om pressens stora uppgift ställa sig i dess tjänst,
komma snart under fund med att den där uppgiften är af ganska
problematiskt värde och finna att de blott äro värfvade
småsol-dater i en armé, som för alla vackra deviser i världen på sina
fanor, men inom sig själfva icke rättfärdigar en enda af dem.
Tacka Gud 0111 en duglig tidningsman nu för tiden betalas så
pass högt att han — dyrtid utesluten — icke behöfver svälta.
Arbetet i pressens tjänst är det mest nivellerande, förflackande,
trötthetsalstrande i det moderna samhällslifvet, hänsyn till
individuell läggning och egenartad begåfning existera blott
undantagsvis. Ar det då att undra på om den andliga smidigheten,
intresset och vakenheten redan efter de första årens arbete i reporterns,
kåsörens, referentens, ledareskribentens eller klipparens sele
försvinna för att i den yttre verksamheten ersättas af en slätstruken
rutin, i det inre, personliga lifvet af den tröstlösa blaserthet, som
är kännetecknet på en brusten själ? En annan fråga blir, om
pressen skulle kunna existera utan att vara Molok. Hvilken
tidningsman skulle icke skratta åt tanken på en press med endast
spontant skrifvande medarbetare?
Stockholm i December 1900.
Albert Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
