- Project Runeberg -  Boken om Stockholm i ord och bild /
447

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm nattetid, af J. P. Rydelius (Rolf)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

In åt Mälaren mötes ögat af samma syn: ändlösa ljusrader
längs Mälartorgen förbi Riddarholmshamnen eller slingrande sig
kring denna upp mot Kungsholmen och hän öfver fjärden till
Marieberg. Upplysta ångare och ångslupar brusa fram mellan
stränderna och sammanbinda ljuseffekterna i norr med Söder
Mälarstrands. Kanske ock ett järnvägståg rusar fram ur tunneln
så godt som under ens fötter, lämnande efter sig en väldig karde
af mjukt böljande hvitglänsande rök på sin väg bort mot
Centralstationen.

Skyn reflekterar ljusmassorna och hvilar som ett hvitmenadt
hvalf, en tronhimmel öfver Mälardrottningen, betecknande för
resanden redan milslångt borta, att han nalkas Stockholm. Men
prakten bleknar, allt som natten skrider fram, och vi stiga ned
med sista hisskorgen för att börja vår studiefärd och se några,
kanske ej alltid glada scener ur »Stockholm nattetid». —

Staden inom broarne med dess trånga gator och gränder är
ännu beryktad för sina af manligt och kvinnligt slödder
befolkade hotell. Stadsdelen anses vara Stockholms svåraste
polisdistrikt, som tid efter tid haft behjärtade och kraftiga chefer.
Icke sällan anställas där i skrubbar och mörkrum, vindskupor
och källare razzior efter saknade, men spårade poliskunder, med
rika resultat alldeles som i stadens omgifningar. Men som det
heter hos Gustaf Fröding:

Nog har väl länsman gjort hvad han kan
att göra på lefvernet slut,

— men hvar gång ett följe ur trakten försvann,
ett nytt kom ur buskarne ut.

Man undviker gärna att om natten fördjupa sig i de mörka
och unkna gränderna, men när vi vandra förbi, kunna vi ej
undvika att se skuggor skymta fram. Det är proletärerna af
nattens garde, som här företrädesvis ha sitt tillhåll, kvinnor, som
fullständigt bränt sina skepp, ständigt rekryterade af
olyckssyst-rar från de bättre anskrifna stadsdelarne. De ha icke kunnat
eller velat läsa inskriften öfver af grundsporten: »Lasciate ogni
speranza, voi ch’entrate» eller: Låten hoppet fara, I som här
inträden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 23 16:36:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bokomsto/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free