Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland uteliggare, af F. Heurlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afskydde allt hvad karlar heter, så var däremot den här
ifrågavarande kvinnan så långt ifrån att dela hennes tycke i det
fallet, att hon allt jämt syntes sällskapa med män och framför allt
med de olyckliga samhällsbarn, som man känner under namnet
uteliggare.
Emellertid återgå vi nu till det tillfälle, då poliskonstaplarne
på sin razzia efter uteliggare bröto in i detta så sinnrikt
anordnade tillhåll för några af de farligasta bland hithörande klass.
Konstaplarne kastade sig öfver dem, men de voro snabbt uppe
på benen och satte sig till motvärn. En vild brottning uppstod
och den ene af dem, en yngre man af en tämligen stark
kroppsbyggnad, syntes vara på väg att undkomma sina angripare genom
en liten öppning i snåret, men nu lät konstapeln sin hvisselpipa
ljuda, och inom några ögonblick voro ett par af hans kamrater
på platsen. Med deras tillhjälp öfvermannades de
samhällsvåd-liga uteliggarna, förseddes med handklofvar och fördes ned på
vägen, där redan åtskilliga af deras olyckskamrater, både män
och kvinnor, stodo samlade under polisbevakning.
Somliga af de fasttagna tycktes utan vidare förargelse finna
sig i sitt öde, under det andra däremot i mer eller mindre valda
kraftord gåfvo uttryck åt sina förbittrade känslor. Detta var
icke minst fallet med den förut omtalade kvinnan, hvilken nu,
berusad och vild som hon var, snarare visade riktigt ett
megära-ansikte än några spår af den fägring, som en gång i tiden
skaffat henne benämningen »Den sköna Helena». Hon svepte den
brokiga schawl, hon bar öfver sin tämligen solkiga klädning, tätt
omkring kroppen och gick till en början häftigt fram och
tillbaka inför konstaplarne. Så stannade hon plötsligt, knöt näfven
åt dem och ropade:
— Ert pack, får man inte sofva hvar och hur man behagar
i den här eländiga sta’n, jag är hvarken någon tjufkona eller
fyllkaja, ska’ jag säga er.
Verkliga förhållandet var emellertid, enligt hvad en af
polismännen upplyste, att hon var en af de värst anskrifna i polisens
handlingar.
Bland männen väckte särskildt en hos mig en djupt
nedslående känsla. Jag igenkände i honom en bekant från flydda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
