Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En promenad rundt Djurgården, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter Manegen ha vi det forna Pohlsro, nnmera Alhambra,
en hopkoppling af varietéteater, restanrant och kafé. Stället är
muntert, om också publiken icke är förstklassig. Alhambra torde
till gagnet 0111 också ej till namnet i någon mån motsvara de
utländska städernas nattkaféer. Observera, att jag sade i någon
mån. De fåvitska jungfrur, om hvilka man köpslår på denna
börs, äro knappast ens sekunda vara.
Tivoli, som ligger här bredvid, har haft sin storhetstid och
får den aldrig åter. Det var storartadt anlagdt med zoologisk
trädgård och förlustelser af otaliga slag, men den mäktige
grannen där ofvanför växte det bokstafligen öfver hufvudet. När
Skansen inköpte öfre Tivoliområdet, hade denna del af Tivoli
blifvit öfverflödig genom Skansen och kunde endast genom att
inkorporeras med konkurrenten bli någonting igen. Nedre Tivoli,
d. v. s. Kristallsalongen och Victoriateatern, blomstra däremot
under sina forna ägare, Tivolibolaget med direktör Anshelm Berg,
Tivolis egentlige skapare, i spetsen. En verklig glansperiod har
nedre Tivoli vid sekelskiftet haft under fru Hofmann-Uddgren,
som med sin välskötta varieté dragit halfva Stockholm dit ut.
Där kunde dock gå rätt muntert till äfven på öfre Tivoli,
t. ex. på söndagarna. Hela sandplanen framför sommarteatern
och backen bortåt karusellen voro förvandlade till en ofantlig
blomstersäng, där blommorna voro människohufvuden med mer eller
mindre brokiga hattar. Det lönade sig ej att söka tränga sig
igenom den kompakta massan, men öfver de tusen hufvudena
kunde man kanske skymta öfre delen af en baraxlad och
bar-armad chansonett, som från teaterns tiljor sökte tjusa de tusen
med någon sorts toner.
Trapporna upp till Tivoliplatån voro inte precis förstklassiga,
med sina fula trappsteg af dålig sten och cement, men platån
var och är absolut af första klassen. Där uppe låg en liten
dansbana, där man en söndagskväll kunde få se ett tiotal par
svänga om i kväsarvalsen så hemskt allvarliga, som om de
dansat efter »Jag går mot döden hvar jag går». Vid terrassens
östra ända låg en större dansbana, hvilken på dylika
folksöndagar brukade vara en enda röra af snurrande par.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
