Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra parker, af Chevalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öka och underhålla kärleken till blommor och grönt — två
glädjefaktorer i stockholmarnes lif, hvilkas betydelse vi se t. ex. i det
traditionella midsommarfirandet eller i julens granar och
silkes-pappersrosor. Nu mer behöfver man ej vid ledsnaden på
stadskvarterens luft och begränsade vyer tåga ut till Djurgården, Haga
eller Uggleviken, hvilket är tidsödande nog ehuru alltid att
rekommendera, för att få ren oxygen i lungorna och lätthet i
sinnena. Vår tid känner riktigheten af regeln »tid är penningar»,
och det har därför varit välbetänkt af vederbörande att, oafsedt
andra kraf och hänsyn, i de nya och talrika öppna, planterade
platserna skänka stadens arbetande, idoga invånare
rekreations-möjlighetervpå närmare håll.
Gå en middagsstund eller afton till den på Vasastadens södra
kant belägna Tegnérlunden eller till Kungsholmens
Kronobergs-park, och ni skall snart inse, hvilken stor och välgörande
uppgift de främja. Här leka barnen både sommar och vinter och
vinna krafter att motstå verkningarne af de mången gång i
hyreskasernerna långt ifrån tillfredsställande sanitära förhållandena;
här sitta mödrarna med sina sömnader och andra handarbeten,
mor- och farmödrarna med sina kaffe- och cikoriedekokter, och
•de vackra utsikterna öfver den af glittrande vatten omgifna
staden fängsla den trötte arbetaren att tillbringa rasterna i det fria
i stället för på krogen eller i nykterismens nästan lika tunga
at-mosfer. Och i Vanadislunden borta i Stockholms Sibirien, där
kan man lefva ett ännu friare lif, ty man är ännu längre borta
från öfverklassen med dess korrekta manér och rynkade näsor.
Det är nästan en bit af det gamla Lilljans, som flyttat in inom
stadens hank och stör; men vill man se de s. k. kolingarne och
deras gelikar, dessa varelser, som, hur humoristiska de än må
vara, åtminstone socialt sedt äro rätt sorgliga, lefva friluftslif ej
blott å yrkets vägnar eller »på luffen», då böc man passa någon
solhet dag och rekognoscera Hvita Bergen eller Tantolunden.
Här hafva sträfvandena att skapa en förskönande växtlighet ännu
stannat i lindan, men samhällets olycksbarn ha inga anspråk på
rosenbäddar; för dem äro de under högsommaren af solen
brunbrända kullarna mjuka nog, på våren strör maskrosen in sin
gyllene prakt bland det friskt grönskande gräset, vid midsommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
