Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarne, öfverblick af Don Diego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Invigdes i sitt nya skick i december 1900 — plats lämnats åt
dramatiska pjeser.
Om mitt minne inte utsätter de Ranftska sujetterna för en
förlåtlig sammanblandning, så höra till denna trupp den särdeles
underhållande replikören hr Lavén samt hr Victor Lundberg, en
komisk karaktärsskådespelare af värde. Lycklig aktör är också
hr Hagman. Bland damerna bör jag nämna fröknarne Rustan,
Gottschalk, M. Johansson, O. Andersson, fru Lambert, ömsom
roliga, ömsom vackra, ömsom bägge delarne.
Södra teatern är, näst Svenska, vår elegantaste. Den är
gif-vet vår intimaste. Den är som skapad för konversationsstycken
— publiken sitter så nära skådespelarne, att de måste ha nästan
rena kragar. Till omväxling med salongslustspel borde man ge
folkpjeser, då denna teater sedan gammalt gärna drar den publik,
som kan njuta af sådana. Hittills ha gjorts försök i olika
riktningar, utan att något har utfallit afgörande väl — såvida detta
inte skulle vara fallet med operetten. Men att odla operett
häruppe på samma gång som man ger opera-comique på Vasan,
blir väl mycket af liknande slag. Därigenom skulle en liten
förtjusande talteater gå förlorad.
Den ligger afsides, vid Mosebacke torg, och norrbor ha den
jämförelsevis långa vägen att tillryggalägga på spårvagn från
Kungsträdgården pr Katrinahissen till Söders höjder. Läget
gör nog denna scen svårhandterligare än andra, och då den icke
nu såsom under Gustaf Bergströms glansdagar har sin specialitet,
den tyska possen-genren, så är det inte underligt, om den
oförnöjde Ranfts senaste landvinning sätter myror i hans välfriserade
hufvud.
Vid Djurgårdsbrunns vikens strand under Skansens berg ha
vi Djurgårdsteatern, na litet ruggig vorden, men om sommaren
lifligt besökt, såsom den enda scen, dit en bildad människa kan
gå. Ty jag räknar inte Kristallsalongen, där sommarrevyerna
uppföras och utgöra ett talande bevis på, hur litet man kan vara
nöjd med, när man förtär sprit under mellanakterna och för
öfrigt är i besittning af en säregen förmåga att kunna sentera
kolingskulten.
Djurgårdsteatern är till för lustspel, och hit skyndar farsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
