Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äldre kursivtyper. Z
mera i behofaf än praktiska fackkunskaper i stilgjutning,
sättning och tryckning. Aldus stiftade i sitt hus en akademi, hvars
medlemmar till största delen bodde hos honom. Här blefvo
handskrifter granskade, renade från falska läsarter, lämnade
till tryckning och arkvis korrigerade. Sjelf författade Aldus
en grekisk och en latinsk grammatika, en grekisk ordbok och
en vägledning i hebreiska språket. I början af 1 500-talet lät
han FRANCESCO DA BOoLOoGNA! skära och gjuta en romersk
arkivstil, » Cancellaresca Romana cursiva», för att med
densamma trycka en upplaga af Virgilius i skrifstilsmanér. Han
erhöll för denna allmänt omtyckta stil af Venedigs senat och
påfven ett privilegium på 10 år, i hvilket bokstäfverna kallas
Cursivi et Cancellarii, ut scripti calamo esse videantur 9:
emedan de se ut, som om de voro skrifna med rörpenna. Dessa
bokstäfver voro fina och sammanträngda samt enklare än de
götiska och romerska. Meningen var att kunna trycka samma
text i oktav, som man förut måst trycka i qvart. Som modell
för bokstäfverna utvalde han ett mycket vackert manuskript
af Petrarca och typerna, som först användes till en edition
af Virgilius 1501, blefvo mycket beundrade. Aldus’
italienska typer skilja sig från vår kursiv i flera afseenden. De
uppstigande såväl som de nedstigande bokstäfverna äro
onödigt långa, bokstäfvernas lutning är ytterst liten, dubbla
eller sammansatta bokstäfver samt olika form på samma
bokstäfver förekommer ofta. Men den mest
anmärknings
I FRANCESCO RAIBOLINI DA BOLOGNA, först guldsmed, sedan myntmästare på
grund af sin skicklighet i stämpelgravering, blef slutligen en på sin tid berömd
målare. Han föddes i Bologna 1450, dog derstädes 1 518 och tillhörde den äldre
Bologneserskolan, hvars förnämste mästare han var. Hans taflor befinna sig i museerna i
Paris, Berlin, Minchen, Rom m. fl. platser. — Angående denne konstnärs förhållande
till Aldus se A. Panizzi i hans afhandling Chi era Francesco da Bologna? TLondon
1858.
Kursivstilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
