Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
Dominikowa. Hon stod inte efter nådegåvor, hon
hade övernog ändå, men att de togo sig så nära
för Jagnas skull det grep henne så, att hon började
gråta av rörelse. Hon skrek åt pojkarna, att de
skulle bjuda brännvin, och själv började hon truga
och skåla och kyssa både karlar och kvinnfolk,
allt medan tårarna strömmade från hennes ögon.
— Drick, kära grannar, drick, gott folk!... Det
känns som det töade i hjärtat på mig... För
Jagnas välgång!... Ett glas till... ett till! och
bakom henne kom smeden och drack med de
återstående, och pojkarna skötte värdskapet på sitt
håll, för det var ju en otrolig hop folk. Jagna
gick omkring och tackade för frikostigheten, och
de äldre föll hon om knäna.
Det var ett väsen i rummet, för glasen gingo
ideligt laget runt, och allt hetare om huvet, allt
lustigare till sinnet vart man. Ansiktena blossade,
ögonen glänste, och hjärtana flögo varandra
bro-dersvarmt till mötes. Hopplala! en gång skall
geten dö, och vad människan har, det är
förnöjelsen hon njuter ihop med goda bröder, de stunder
hon fröjdar sig och glömmer hela världen.
Ben-rangelsmannen tar var och en för sig, men till
gamman skall man gå i sällskap, hela glada laget.
Också flockade de sig i klungor, drucko varandra
till och pratade och pratade. Ingen hörde på den
andre, men det gjorde ingenting, för de kände sig
som ett, gemensam fröjd höll dem samman och v
fyllde dem in i hjärteroten.
Och har någon sorger, så lämna han dem åt
morgondagen! I dag skall han ha det glatt, njuta
vänskapen, fröjda själen! Liksom Herren Jesus
skänker moder jorden vila efter allt sommarns
födsloarbete, så har också människan rätt att vila
om hösten, när hon brukat sina åkrar. Och när
du, människa, har dina stackar resta och dina
lador fulla med säd, som bara väntar p.å slagan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
