Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
sälja fjäderbolstern till juden, mat är man ju
tvungen att köpa sig.
— Ja det är sant, för inte får en ingenting.
Hon kom att tänka på sina egna knappt
överståndna bekymmer och suckade tungt.
— Jag satt hos Florka till sent på natten,
en hop andra kvinnfolk kom dit, och de talte
om hur det är i byn.
— Herregud då! skrek Hanka plötsligt och
sprang upp, ty blåsten slog igen logdörren, så
det var ett under den inte brakade sönder.
Hon fick med möda upp den och ställde ett
par starka stöttor emot den.
— Det är en faslig blåst’, men den är ljum,
måtte den inte dra mera regn.
— Redan som det nu är sjunker vagnarna
över hjulen i smutsen.
— På ett par solskensdar torkar det upp, det
är ju vår nu.
— Om en ändå kunde börja så före helgen!
De fortsatte att fälla ett och annat ord, men
tystnade till slut alldeles och ägnade sig helt
åt arbetet. Man hörde bara rullandet av
potatisarna, soin sorterades i två högar, de mindre
i ena högen, de större i den andra.
— Här blir att göda suggan med, och till
dran-ken åt korna räcker det också.
Men Hanka föreföll att inte höra. Hon satt
och funderade över hur hon bäst skulle kunna
komma åt de där pengarna far hade talat om
och kastade då och då en förströdd blick genom
logdörren på de för stormen vajande träden.
Sönderslitna, svartblå moln flögo över himlen likt
utvräkta sädesbingar, och vinden tog oavbrutet
till i styrka och kom svepande nerifrån, så att
halmen på stugtaken reste sig likt borst. Luften
kändes råkall och var genompyrd av gödsellukt.
På gården var det nästan tomt, endast ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
