Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
susade förbi som svalor och bara snuddade vid
honom i förbifarten. Det ljöd ett tramp kring
stugan som om en flock hästar hade satt av i
galopp över ett fruset fält, och skriket och skrattet
hördes långt ut i byn.
Mörkret tätnade, aftonrodnaden höll på att
slockna och leken var som bäst i farten, då det
plötsligt ljöd ett förtvivlat kackel bortifrån
bakgården.
Jozia rusade dit.
.Witek stod utanför redskapslidret och gömde
något bakom ryggen, och Gulbas pojke dök ner
bakom plogarna, så att man bara såg hans
linhåriga kaluv.
— Det är ingenting, Jozia... ingenting, viskade
Witek förläget.
— Ni har vridit nacken av en höna... fjädern
flyger ju omkring ännu.
— Nej jag har bara ryckt några fjädrar ur
stjärten på tuppen, jag behövde dem till min fågel.
Men det är inte vår tupp, Jozia, neej det är det
inte. Gulbas hade med sig en... sin egen ...
— Får jag sel befallde hon strängt.
Han slängde en halvdöd, alla sina fjädrar
berövad tupp för hennes fötter.
— Nej det är visst inte vår, medgav hon. Men
visa mig ditt underverk.
Witek gick ut under bar himmel med sin nu
alldeles färdiga tupp. Den var täljd av trä och
översmetad med deg, vari fjädrarna sutto
faststuckna; den såg ut precis som en levande tupp,
för den hade ett riktigt tupphuvud, fastsatt på
en pinne.
Den stod på en rödmålad brädlapp försedd med
sådana finurliga små hjul att då Witek rörde vid
den långa skackeln, började tuppen dansa och flaxa
med vingarna, och samtidigt gol Gulbas pojke så
naturtroget att hönsen svarade uppifrån sina pinnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
