Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
— Vad har jag nu gjort dig för ont, eftersom
du vill rymma igen?
Hon vaT både skrämd och sårad.
— Nej nej, det är bara... han snubblade på
orden och såg in i hennes blåa, förgråtna ögon,
och medlidande, ömhet och harm kämpade inom
honom. Mota bort den där tjyvstrykern, gör det,
Jagna! bad han lidelsefullt.
— Liksom om jag hade lockat honom till mig!
Liksom om jag höll honom kvaT! skrek hon
.vredgat
Mateusz stod där osäker och förlägen.
Hon bTast i gråt, tårarna trillade som ärter
utfÖT hennes blossande kinder.
— Han har burit sig skamligt åt mot mig liar
han... han söp mig full gjorde han... men
ingen som ställer sig på min sida... ingen som
har förbarmande med mig... alla bara rackar
ner på mig... Var det mitt fel ? Rådde jag
tör’et? klagade hon.
— Jag skall ge honom betalt, det aset!
brusade han ut och knöt näven.
— Ja ge honom, Mateusz, ge honom! instämde
hon hätskt. Då skall jag...
Han rusade i väg bortåt kyrkan utan att säga
något vidare.
Länge ännu blev hon sittande nere vid dammen
och tänkte på att Mateusz kanske skulle ta sig
an henne och inte tillåta att folk skymfade henne.
— Och kanske Antek också, föll det henne
plötsligt in.
Hon återvände hem full av hemliga, glada
aningar.
Klockorna började ringa, folket strömmade ut
ur kyrkan, vägarna började vimla av människor
och genljuda av vagnsbuller och röster, skratten
klingade i luften. Kyrkfolket gick i flockar och
stannade ibland utanför gårdarna, men vid Domi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
