Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’214
Folket grundade och lutade än åt ena sidan, än
åt den andra, alldeles som en skog då vinden
kastar.
Ingen tog till ordet, de bara nickade
instämmande, för den dummaste begrep att enda fröjden
med den där nya skolan det skulle bli att de fingo
betala nya skatter, och det var ingen angelägen om.
Men det hade kommit en oro över dem, de
trampade, de harklade och hostade, och ingen
visste ännu hur han skulle göra. Visst talte Grzela
visligt och Antek slog huvet på spiken med vart
ord, men det var ändå betänkligt att sätta sig
upp mot naczelniken och trotsa överheten. Den
ene tittade på den andre, och alla sågo sig om
efter de rika, men mjölnarn och alla de främsta
i de andra byarna höllo sig på avstånd och liksom
med flit inom synhåll för skrivarn och poliserna.
Antek gick bort till dem och ville börja utlägga
saken för dem, men mjölnarn snäste till:
— Den som har förstånd vet själv hur han skall
rösta, och han vände sig till smeden, som alltjämt
gick där och vankade så oroligt; han tittade in
till skrivarn, han pratade litet med mjölnarn,
han bjöd Grzela på snus och höll med vem som
talade, så att till sist ingen visste vad han hade
för tankar.
Men flertalet lutade nu åt att rösta emot skolan.
De spredo sig över hela planen utan att fråga
efter solgasset och blevo allt högljuddare och
morskare. Bäst det var ropade skrivarn ut genom
fönstret:
— Kom hit någon!
Men ingen rörde sig, de låtsades att de inte
hörde.
— Hör nu nån där, spring till herrgårn efter
fisken, de lova skicka hit den på morgon, men
den hörs inte av. Men fort! ropade han myndigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
