- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
- On this page / på denna sida
- Hallings Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi ha gått här och tittat efter dig, Anna. Båten
går snart, han skrek ända nu, sade Olle Smed.
Olle och Sockertoppens pojke höggo tag i Annas
skrin och knekade av med det upp på däck. Själv
skulle hon ta sina småsaker i vagnslådan och då
hittade hon där ett stort, stort kakeknyte. Det hade Neta
Gustava stoppat dit till matsäck åt Anna på
amerikaresan.
Hans fick tag i en sjåare att se till hästen. Och så
skulle han följa Anna bort till landgången. Han gick
tyst ijämte henne. Han visste inte, vad han skulle säga,
och ändå hade han ju sparat så mycket, som han
tänkte anförtro henne före avskedet.
— Det var en stor halare till båt, sade han slutligen.
— Jaa, det är det, tyckte Anna med.
Så voro de ända framme vid landgången.
— Du kommer allt igen ändå, Anna! sade Hans.
— Det blir det, vi får se, mente Anna.
Nu ljöd skeppsklockan.
— Skynda på hon, om hon vill med! manade en
runnare, där stod.
— Adjö med dig, Hans! Tack! sade Anna och
räckte honom handen.
— Adjö, Anna! Lev väl!
Alla passagerare voro nu ombord. Landgångarna
drogos in. Jättefartyget började röra på sig.
Det hade i en hast blivit god plats på skeppsbron.
Blott runnare och sjåare samt några anhöriga och
vänner till de bortresande voro kvar.
Hans stod ytterst på hamnkanten. Underliga känslor
och tankar ville arbeta sig fram i hans inre, men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
