- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
god vurnad och såg inte illa ut, men de mesta flickorna
drogo sig för honom ändå, och var där någon, som
kunde velat ta honom, så fick hon inte för sina
släktingar.
Så fanns där nu en flicka, som tyckte, att det var
stor synd om Håkan, och som ständigt gick och
undrade på, om det inte skulle vara möjligt att göra honom
folklig. Det var Kristers Johanna i Lönarp. Håkan och
hon kommo titt ihop, när de voro på samma håll. På
marknaderna brukade han bjuda henne vin och kaffe,
och då var han både hygglig och snäll. Vid majstången
hade han dansat med henne mer än med någon annan,
och där hade han sagt till henne:
— Tänk den, som ändå hade en sådan människa som
dig att hålla sig till!
De orden kunde hon inte glömma.
Håkan hade också först hört sig för i Lönarp efter
Johanna. Men då levde ännu gamle Krister. Han hade
aldrig lidit näregårdsfolket; de drogos för mycket med
skojare, för att hederligt folk skulle kunna trivas i lag
med dem. Det sade han också rentut till Håkan och
visade av honom tvärt. Håkan rasade av ilska, och nu for
han som en galning ifrån ställe och till ställe och friade;
han ville visa den förbannade lönarpsgubben, att han
kunde få sig en kvinna, som var lika rik och lika
duktig som Johanna. Han statade så gott han någonsin
kunde. Han skaffade sig ny vagn, och hästen hade han
till att kråma och stegra sig ett i ett; den ena stunden
piskade han honom i trav för att bums hålla in honom
i den andra. Men det gjorde nu bara hans sak sämre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
